Alexanders liv

Kikar in en snabbis för att säga att jag inte glömt bort er, men (och nu kommer ursäkten) det har varit lite mycket nu och vår dator krånglar något kopiöst vilket gör att jag inte kunnat blogga.

Ni får några bilder från innan jul så lovar jag att återkomma SNART! :-)

Samspel :)

Mys i soffan

Första mötet med kusin William!

Och så lite kälkåkning...

Ber om ursäkt för obefintligt bloggande, men dagarna går fortare och fortare i det här huset och ibland prioriterar man andra saker än datorn.

Eleonora går numera mer än vad hon kryper. Hon är väldigt stadig och nästan springer fram. Dessutom är hon otroligt hjulbent och det ser väldigt roligt ut!

Igår var vi hos doktorn med henne igen, hon har haft diarré i fyra veckor och det blir liksom inte bättre. Hon hade gått ner i vikt (400 gram på en månad) och det tyckte inte doktorn var så bra. Dessutom har hon en väldigt uppsvälld mage. Vi tog prov på gluten för att se om det kan vara det som är fel. Blodprovet i armen gillade hon inte, för att uttrycka det milt. Så vi får väl se när provsvaren kommer, doktorn trodde i början på nästa vecka.

Nu ska jag slänga mig i duschen, Victor och jag ska iväg på julbord med hans jobb ikväll!
Men först får ni några bilder iaf...

När jag var i Ullared köpte jag ett sånt där fiskspel som fanns när jag var liten. Trodde barnen skulle vara för små men dom tycker det är jätteroligt!

Jag har inte så många favoritsaker. Jag är en ”slänga” (Victor är en ”spara” men det är ett helt annat inlägg). Jag har inte någon relation till ett gammalt klädesplagg eller någon inredningspryl så där som andra kan ha. ”Nej men den tröjan hade ju jag den kvällen x och jag träffades” Don’t give a damn.

Men om jag ändå ska nämna några saker så älskar jag min (vår) säng. Den är helt perfekt, lagom mjuk, lagom hård, lagom stor och lagom hög.

Jag älskar även mitt namnhalsband som jag fick av Victor förra året. För ett tag sen tappade jag bort det och hade panik ett par dar, tills jag hittade det i ena fickan på min morgonrock.

Jag älskar min randiga krukor i köket. Jag gick och suktade efter dom i en evighet men tyckte dom var alldeles för dyra. Så när vi köpte huset fick jag dom av min syster, en gick sönder tyvärr men tre står kvar och dom slänger jag aldrig!

Jag älskar även min fina lampa med fårskinn (fejk) som mamma har gjort till mig. Den är väldigt annorlunda men kanonsnygg och passar perfekt i vårt vardagsrum!

Min bästa vän heter Helen. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att vi började umgås. Jag tror det var så att hon av en slump började spela i vårt fotbollslag. Sen när jag flyttade ner till Karlskrona så tog hon hand om mig. Första kvällen själv i lägenheten bjöd hon in mig till sig, hon och några killkompisar skulle ut och jag följde med. Den kvällen blev jag SÅ full och hon hjälpte mig hem. Sen blev det liksom vi.

Jag har aldrig varit arg på Helen. Jag har aldrig, någonsin, sagt ett elakt ord om henne. Det går inte, för hon är bäst.

Ibland går det nån månad mellan gångerna vi ses. Det gör liksom inget, vi bara tar upp tråden där vi lämnade den. Det enda som är synd med henne är att hon inte bor här!

Jag skulle vilja skriva att jag skulle ge en massa kärlek till mina nära och kära, men nu ska vi vara realistiska.

Lets face it, om det här vore min sista dag skulle jag antagligen springa runt i panik med nån slags dödsångest och be till Gud tusen gånger att det bara är ett skämt.

Men jag hoppas samtidigt att jag avslutar allt på ett fint sätt. Att jag säger alla de där sakerna jag velat säga länge, löser alla de där grälen och oförätterna som legat under ytan länge.

Är lugn och sansad (som om det skulle hända) och ser  till att alla får en ordentlig kram innan det är dags.


(Och just det, skulle nog vilja hoppa fallskärm en gång också, bara för att se hur det är)

Jag visste direkt att den här punkten skulle bli den svåraste att skriva. Anledningen är ganska enkel, det finns lika många definitioner på kärlek som det finns människor.

Jag älskar mina barn, jag älskar Victor. Jag älskar Kinapuffar och för det mesta så älskar jag mig själv. Jag älskar Greys Anatomy, jag älskar mitt jobb. Jag älskar att vakna av en liten barnhand som pillar i mitt hår.

Att älska innebär att offra sig eller sätta sina egna behov åt sidan. Att se förbi de där småsakerna man irriterar sig på. Jag KAN faktiskt leva med att Victor lägger grejer överallt, jag älskar honom i alla fall. Precis som han älskar mig trots att jag är morgontrött och aldrig låter honom få sovmorgon (jo kanske någon gång i halvåret).

Kärlek är underbart. Och skitsvårt på samma gång. Kärlek kan vara olycklig och sorglig, eller det finaste som finns.

En sak är iallafall säker. Kärlek är livsviktigt, precis som luft.

Jag tycker det är ganska roligt att laga mat, och jag lagar gärna mat jag inte äter själv. Smörgåstårta är ett sånt exempel. Min syster hade världens godaste (enligt andra då förstås) recept som jag helt enkelt kopierat rakt av. Den är väldigt populär!

Annars vill jag nog framstå som en sådan människa som ”slänger ihop” något enkelt när man spontanbjuder  på middag. Allt är i själva verket minutiöst planerat. Jag måste ju göra allt perfekt (jag vet, jag har sagt det förut) men det ska ju inte synas att jag stått och svettats i köket i flera timmar.

Något jag är noga med är att alltid försöka erbjuda något alla tycker om. Vet jag att Stina inte gillar lax så kanske jag gör något med kyckling till henne istället. Cecilia gillar inte vitlök och då kanske jag gör lite extra sås bredvid. Jag är själv väldigt kräsen och vet hur jobbigt det är att komma hem till någon på middag. ”Det blir älgstek idag” Men gud vad...gott.

Jag är även väldigt givmild när folk kommer på oväntat besök. I frysen finns alltid några bullar eller någon kaka att slänga fram till kaffet och om någon kommer när vi håller på med middagen så finns det alltid lite extra om man vill ha. Det tycker jag är trevligt och en sak är säker, mina barns kompisar ska inte behöva sitta på rummet när vi äter middag!

Min mamma är en härlig människa. Med henne är det inte så noga. Om vi säger att Alexander ska äta lunch vid halv tolv så kan det lika gärna bli vid två, eftersom dom bakade bullar först. Hon är helt underbar med sina barnbarn, en sån mormor som jag också vill bli. Om hon har drömmar så ser hon till att uppfylla dom. När hon jobbat på samma ställe i 20 år och började tröttna på det så slutade hon – och började på något helt annat. Sådant beundrar jag henne för, hon gör det hon vill!

Mamma och jag bråkade väldigt mycket när jag var yngre. Vi är väldigt lika varandra (både till utseende och sätt) och gick väl inte riktigt ihop. Därför är det så skönt att vi nu har en bra relation. Jag vet att jag kan ringa mamma när som helst, vad det än gäller.

Jag älskar verkligen min pappa. (fast jag säger det nog för sällan, pappa jag älskar dig) (mamma jag älskar dig också). Pappa och jag har alltid hållt ihop. Vi var ofta tre mot två hemma när det gällde någonting (pappa och jag mot mamma och mina systrar). Han har alltid jobbat mycket, men det är inget jag tyckt illa om, tvärtom. När jag var liten var jag så imponerad, eftersom jag tyckte han hade ett så viktigt jobb. (det måste man ju ha om man sitter på ett kontor med massa pärmar och en egen telefon).

Jag har (nog) ärvt mitt heta temperament från min far, vi blir arga PANG och så går det över. Stämmer det pappa? Skrattar fortfarande åt den gången vi bråkade hela familjen (tänk er tre systrar och en mamma och så en stackars pappa som inte har något att säga till om). Pappa fick nog och skrek ”SLUUUUTA” medan han hackade sönder ostkupan (inkl osten) med osthyvlen. Det flög bitar åt alla håll, och det tog inte lång tid förrän vi alla slutade vara arga och skrattade istället.

En sak som jag alltid kommer komma ihåg med glädje, det är hur mina föräldrar stöttat mig i vilket beslut jag än tagit. De har kanske inte alltid tyckt jag tagit rätt beslut, men det har de inte sagt. Jag vet att oavsett vad så finns det där.

(Och en annan grej jag är väldigt glad över är att pappa sett nästan varenda fotbollsmatch jag spelat. Varenda cup har han varit på, om det så var i Skövde eller julkulcup med matcher mitt i natten. En sån förälder ska jag också bli)

Tjuvstart med paketöppning dagen innan (för att hon skulle hinna leka lite ifred utan storebror)

Roliga burkar man kan sortera!



Eleonora överlät paketöppnandet till brorsan som tyckte det var betydligt roligare (Eller som min syster sa när jag fyllde ett "Tack snälla Anna för alla paket)

Fina maracas!

Mer pakethjälp



Det är jobbigt att fylla år



Koncentrerat tågbygge!

Säg hej till publiken!



Vem fan har stoppat den där grejen i min glass???



ÅH vad gott!

Eleonora tackar alla för alla fina paket (eller nej det gör hon inte eftersom hon inte kan prata, men JAG tackar. Hon är jätteglad!)


Avlustar med några roliga citat från Alexander

"Nä jädra unge" (Eleonora slängde ris på golvet och vi insåg i samma stund att det nog är dags att tänka på vad vi säger.)

"Talle dicka öl fukost" (Kalle dricker öl till frukost)
Sekunden efter: "Talle gilla öl"

Kalle är vår kompis och visst gillar han öl, men inte så mycket så han dricker det till frukost. Hoppas vi.

Om man bortser från alla dagisförälskelser och alla killar man skrev om i skolböckerna på mellanstasiet så var nog min först kärlek en kille som heter Christian.

Han var ett år yngre än mig och kom egentligen från Blekinge – men han var lite stökig i skolan och fick byta till vår skola höstterminen när jag började nian.

Jag minns när vi blev tillsammans för det var ju inte alls så där enkelt som när man frågade chans. Vi hade skoljoggen den dagen och jag gick tillsammans med Christian och hans kompisar. Vi gick där bredvid varandra hela vägen och ville nog inget annat än att pussas – men det vågade vi ju inte så klart. När vi gått färdigt ”missade” han bussen så vi hängde utanför skolan precis så som man alltid gjorde på högstadiet. När hans mamma ringde och sa att han var på väg så insåg vi nog båda två att om det skulle hända något mellan oss så var det nog bäst att skynda sig, så helt plötsligt (minns inte riktigt hur det gick till) så satt vi där och pussades. Oj vad det pirrade i min mage och jag insåg nog i denna stund hur det kändes att vara kär.

Han var den första killen som jag tog hem till mina föräldrar, men vi vet ju alla hur tonårspojkar är. Tuffa i skolan men ganska så blyga utanför kompisgänget så han sa inte många ord.

En gång när han var hemma hos oss så vägrade han ta av sig kepsen.  Hans kompisar hade rakat av honom håret och han ville inte att jag skulle se det. (Och konstigt nog så fick jag aldrig det heller). Då kom min farmor och farfar, och äldre människor tycker ju det är otroligt ohyffsat att ha mössa på sig inomhus så farfar gick fram till Christian, drog ner kepsen över ansiktet och sa: ”Har du ägg i mössan eller”. Oj vad jag kan skratta åt det än idag.

Jag kommer inte ihåg hur länge vi var tillsammans, men jag vet iallafall att det skedde något slags missförstånd som gjorde att vi slutade umgås. Vi såg varandra i skolan varje dag men båda var väl för stolta för att säga något. Månaderna gick och jag var fortfarande dödligt förälskad – fram tills jag blev tillsammans med hans bästa kompis.

Den killen kom att krossa mitt hjärta ordentligt, men det kära vänner...det är en helt annan historia!

1. Nu ska jag nog göra något jag inte får...

2. Om jag spännen blicken i henne så kanske mamma inte ser vad jag gör.

3. hihi nu är jag nära!

4. Jag lyckades!



5. Och då blir jag så här glad!



6. Ta mig om du kan!

Det är tydligen modernt i bloggvärlden att blogga efter schema. Jag tänkte också göra ett försök.
Tror knappast att jag håller det där med att blogga varje dag, men jag lovar att prova!

Dag 01 – Vem är jag?
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat? 
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på 
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 - Min bästa grimas

Jag: Ska vi äta lite frukt?
Alexander: Banan!
Jag: Okej, då ska du få banan.
Alexander: Nä, pääon!
Jag tar fram päron och skär upp.
Alexander: Nä, baaaan!

Alexander: Titta tratoon (titta på traktorfilmen)
Jag: Okej, då sätter jag på filmen.
Alexander: Nä titta tant (titta på Ice Age "Elefanten")
Jag, okej! (sätter i filmen)
Alexander: Näää titta tratooon!

and so on....

/trött mamma

Fröken Eleonora Karlsson är en bestämd dam. Mycket bestämd. Hon kan vara otroligt tjurig och är envis som en gammal get. Men ibland visar hon sin bästa sida och då charmar hon skiten ur vem som helst :-)





två sekunder efter att denna bilden togs ramlade hon ner och slog huvudet i ugnsluckan.

Hon kan klappa händerna...



Och peka ut var näsan sitter...

Men gå det vill hon inte, fast jag tror hon bara lurar oss och övar i smyg.
Idag blev hon nämligen arg på mig och komma upp i knät och då backade jag medans hon gick en fem-sex steg innan hon argt slängde sig på golvet.

Humör har hon iallafall!

Har ju helt glömt bort (väl?) att berätta att jag var själv med dom små hjärtegrynen häromveckan. Victor var på hemvärnsövning. Det gick faktiskt väldigt bra och jag är väldigt stolt som fixade allt som hör till. Tvätt, eldning, matlagning samtidigt som man ska leka, klä på, klä av, klä om, byta blöjor, natta o allt det där.
Dock var det så oturligt att båda barnen var sjuka 90% av veckan OCH Eleonora fick några konstiga biverkningar av sin nya astmamedicin. Det gick inte att lämna henne själv i två sekunder, hon bara skrek och skrek.
Men vi överlevde iallafall och glädjs åt att det är ett helt halvår till nästa gång! :)

Alexander skulle inte sova middag den veckan heller, så medan E sov passade vi på att göra lite roliga grejer. Här bjuder han mig på korvgryta!

och här leker vi med lera :)

traktor med släp

Alexander har gjort en paj som han mumsar på! Visst ser den god ut?

Och så lite bilder som visar att barnen faktiskt KAN leka ihop nu!

Jag kan inte förstå att det är två år sen Alexander föddes. Helt sjukt.
I måndags hade vi födelsedagskalas för familjen med massor med korv och paket (förstås).

Fast vi tjuvstartade lite i torsdags, då kom morfar och moster för att fira lillprinsen :)

Serverar morfar lite mat (som det var i paketet)

 

Och så i måndags var det dags för det stora kalaset. Här hjälper Alexander mig med ballongerna som vi skulle hänga ut på dörren



Mer paket...





Provar dammsugaren och grytvanten på en och samma gång.



Lillasyster vill också hjälpa till.





Smakar på slickepotten.



Mycket städprylar blev det, kanske mamman slipper :)

Korv var beställt av korvfantasten Karlsson



Och så lite musik efter maten...



Blåser ut ljusen.



Glass och maränger är en annan favorit :)



Fast Eleonora gillade mest chokladsåsen :)



Vi körde en favorit i repris från förra året och åt spagetti o köttfärssås på födelsedagen :)



Och så en chokladboll till efterätt.



Vi provade den nya järnvägen.



Och snickarbänken :)



Och födelsedagen avslutades med en cykeltur till klockan. Men jag fick bära både Alexander och cyklen hem för han orkade inte riktigt gå :)

Det är inte bara pappa Victor som har jagat mycket på sista tiden.
Alexander jagar numera både älg och drakar och andra djur, men han har nog missat det där med att jaga (med) hund. Ni får se själva på bilderna!
(Och skålen han har på huvudet på någon bild, det är en hjälm man måste ha när man jagar drakar)