Alexanders liv

Alexander busar med toapappret. Igen!





Alexander sover och jag försöker packa samtidigt som jag betalar räkningar och skriver lite till er.
Vi ska lämna kyrkvägen idag Alexander och jag, för att spendera veckan nere på Sturkö hos morfar och moster. Pappa Victor har börjat jobba så han kommer ner först på fredag.
Det ska bli jätteskönt att komma iväg lite, här är ju så varmt så vi är mest inne!
Vi får se om morfar är snäll så jag får låna datorn och blogga lite, annars hörs vi om en vecka!

Igår när Alexander och jag skulle gå och lägga sig kom den här mystiske mannen på besök. Vi kände knappt igen honom :)


Idag har den mystiske mannen inte synts till!
Vi har städat idag, det är så varmt ute så vi kände faktiskt inte alls för att gå ut!

Alexander hjälper mig med dammsugningen


Framåt eftermiddagen fick vi lite dåligt samvete för att vi inte var ute i det fina vädret, så vi satte upp ett parasoll o så fick Alexander bada lite.
Han gillar verkligen att bada!


Och som ni ser har det inte kommit några tänder än, men nu är de verkligen påväg!


Sen var det dags för lite bus.

Här satt han så fint, att jag var tvungen att ta ett kort. Inte kunde jag tro att minuter senare skulle jag hitta honom så här!


Vi får nog flytta kexen till en annan hylla!


Du tänker väl inte skälla på mig nu mamma?

"Fastän det är väldigt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre."
- Nalle Puh

Nu är vi hemkomna från Sibbahult, Alexander och jag. Vi har inte gjort särskilt mycket alls, vi började ju som sagt med att cykla dit och på vägen såg vi massa djur. Vi såg hästar som betade i en hage, kor med kalvar som diade och två harar som busade. (Efter en stund insåg jag att de inte alls busade utan gjorde fler harar.)

Väl framme fikade vi lite innan det var dags för Alexander att äta lunch. Sedan har vi busat med hundarna, solat lite i det fina vädret och bara mått bra.

Innan det var dags att åka hem gick vi bort till jordgubbslandet och plockade lite jordgubbar som vi åt. (Mest jag, Alexander var inte så intresserad)

Nu sitter vi här och väntar på besked om Victor kommer hem idag eller imorgon. Vi saknar honom båda två när han inte är hemma!

Alexander väntar på att jag ska bli färdig med cykeln


Njuter av det fina vädret

Alexander blir 8 månader i morgon. Han har precis lärt sig krypa och ställa sig upp mot saker.
Han vet inte riktigt hur han ska sätta sig ner igen så han ramlar och slår sig varannan minut ungefär.

Idag kom han på att det inte var roligt att BARA stå upp utan ville gå också. Så han tog tag i sin gåstol (som tydligen funkar bra som lära-gå-vagn också) och gick. inte en gång, utan flera.

Hur ska det här sluta, undrar vi?

Alexander fyller inte 1 år förrän om fyra månader, men han har redan en önskelista.

1. En bobbycar (lånade sysslingens igår, SUPERkul!)
2. En tripp-trapp-trull stol
3. 1 kilo potatis, helst råa nypotatis.









Här bryter jag leken, knyter ihop påsen och lägger den på hyllan. Tar ut Alexander från skafferiet och stänger dörren...

Fem minuter senare...

Om jag låter sur är det inte meningen :)

Okej... Bara en sak till!
Alexander gillar alla människor, men någon han verkligen verkligen tycker om så är det moster Karin.

Liten Alexander med moster


Sover med moster


Äter på moster


Solar med moster


Myser med moster


Leker med moster x 2




Alexander älskar sin moster!

Nu blir det inte mer, mamma lovar!

En sak till innan vi säger hejdå för idag!

Tack snälla farmor och farfar för den fina xylofonen!

Det har hänt så himla mycket på de senaste två veckorna.
Det började med att Alexander kunde sätta sig upp själv från liggande.
När han väl lärt sig det kom han på att han hellre ville krypa än åla.
Och sen ville han inte längre bara sitta ner utan stå mot allt han får tag på.
Gissa om vi har fullt upp här hemma nu!

Stillstudie i resande










Idag var vi på BVC för vägning och mätning.
10.1 kilo och 74 cm lång är han nu, lilleman. Inte så liten längre.
Agneta påtalade vikten av att låta barnen äta själva, tidigt.
Vi lät Alexander prova på lunchen.

Det gick väl...


sådär bra... Förstår inte de som har tålamod med detta kladd varje dag.
Man kanske vänjer sig?


Eftersom det var så varmt idag åt vi glass. Jag har ju varit stenhård på att Alexander inte ska äta något sött, men vek mig lite idag. Han tittar så mycket på våra glassar och jag tyckte synd om honom. SÅ farligt kan det väl inte vara?







Och nej han åt inte hela. Strax efter denna bilden togs slängde han glassen på marken och kröp iväg.
Men det lilla han fick i sig tyckte han var gott iaf!

Under tiden jag skrev det förra inlägget roade sig Alexander med att rulla en kavel på golvet framför sig och krypa efter.

Små barn roar sig lätt :)

I fredags var vi och hälsade på Alexanders kusiner Heidi och Olle.
Vi firade att lilla Olle kommit till världen med god mat och en superfin tårta från Emmagården!



Alexander, Hanna och Olle


Heidi klappar sin lillebror på huvudet. Hon var så stolt över "lillebror" som hon kallar honom :)


Farmor! (Jag vet att du inte tycker om att vara med här, hoppas du förlåter mig ;)


Igår var vi i Bergkvara för att fira pappa Victors farbror Berne som fyllde 60 år!
Där träffade vi massor med barn, som alla var Alexanders sysslingar.
Tyvärr var jag inte alls duktig på att ta kort, så om någon har några ni vill dela med er av kan ni väl lämna en kommentar! (Jag riktar mig främst till Lucas och Moas föräldrar, som jag vet läser här ibland)

Ett kort tog jag iallafall, när Alexander och Lucas leker på golvet. Det är faschinerande att se två barn så lika i ålder (det skiljer 2 veckor) som leker så lika bredvid varandra utan att leka med varandra. Ibland blev det lite kamp om någon leksak de båda var ute efter, men så såg någon av dem något annat kul att leka med och så bar det iväg på egna äventyr igen.

Lucas och Alexander

Idag runt 11.30 fick Alexander en liten kusin, Olle.
Välkommen till världen och grattis till Hanna och Jacob, och till storasyster Heidi såklart!

Så kom då dagen jag bävat för länge. Det var dags för Victor och mig att bege oss till Växjö för att titta på det lilla livet i min mage. Jag vet inte varför jag har varit så nervös men det har jag iallafall så det var inte jättekul att sitta i väntrummet innan det var vår tur.
Som tur är så var allt jättebra med bebisen, det hon kunde se iallafall (och det är inte lite det, hon kunde till och med säga att han/hon hade kiss i blåsan). Blev framflyttad några dagar, så nu är beräknat förlossningsdatum den 12 november. Lite lustigt för jag har sagt att jag ska föda då, men jag ändrar mig till 20 nov.

Nåväl, nu var det avklarat, nu hoppas vi bara att de sista 22 veckorna går lika bra som de 18 första!

Vet inte vad han har fått för sig, men Alexander har börjat med en ny grimas när han skrattar. Han liksom rynkar på näsan och fnyser. Så här ser det ut!







Han ser inte klok ut, men det är ändå så gulligt för det verkar som att han förstår för när vi skrattar åt honom gör han det igen och igen...

Och så måste vi passa på att gratulera Emma och Bohman till deras son som föddes idag!

Alexander har fått sitt första blåmärke. Det syns inte så väl, men titta i pannan.
Det värker i ett mammahjärta att se sitt barn blåslaget (nåja, nu ska vi inte ta i)
men som en klok dam sa till mig i affären nyss, "vänj dig, snart är han 17 och kommer hem stupfull från en fest med skrapsår på knän och armbågar han inte minns hur han fått".
Det går jag inte med på, inte min lille pojk!

I vanliga fall är det tekniskt omöjligt att byta blöja och kläder på Alexander. Han vrider och vänder på sig, sparkar och ska sitta upp/ligga på mage/äta på våtservetterna.
Idag bytte jag blöja och klädde på honom full mundering inkl. skor utan att han vaknade.
Visst kan krigare också bli trötta :)

Den här filmen ska ni inte titta på, ni ska lyssna :)
Så här låter det allt som oftast i vårt hus just nu!


Nu sticker jag och Alexander till Karlskrona en stund :)

Här är en liten film på när Alexander gungar!

Ber ni riktigt snällt kan det komma en liten rolig film från ikväll också.

Det här kortet har jag fått av Alexanders farmor. Jag vet inte varför jag fastnat så för det, men det är i mina ögon ett av de vackraste korten jag har sett.

Ser ni det lika väl som jag?

För två år sen kände jag inte Victor. Jag visste vem han var men vi hade aldrig träffats på "det där" sättet.
Han umgicks med min syster och det gänget. Jag hade varit med ett par gånger, men tyckte inte något alls om Victor.
Jag minns första gången jag såg honom, sommaren 2004, och jag tänkte att han var en av de snyggaste killarna jag sett. Två år senare hade han odlat mycket längre hår (lockigt dessutom) och jag tyckte att han inte alls var något för mig.

Jag vet inte varför jag fick för mig att ringa honom den där dagen för snart två år sen och fråga om vi skulle hitta på någonting. Jag hade hans nummer men vet inte hur jag fått tag på det. Sedan den kvällen var jag fast. Man kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Han skulle åka iväg och jobba i Skövde, och jag visste att han kanske skulle bli placerad utomlands. Han var inte ute efter någon flickvän sa han och det förstod jag. Men jag kunde inte riktigt släppa honom. Vi fortsatte träffas även när han åkte iväg och allt kändes faktiskt bra.

Jag vet inte varför jag helt plötsligt fick för mig att jag inte längre ville träffa honom. Jag tyckte det var så jobbigt att han var iväg, jag var rädd för att jag skulle bli för kär och inte klara av avståndet mellan oss och det faktum att vi bara kunde träffas på helgen, ibland inte ens då. Jag fick panik bara av tanken att ha det så i nästan två år. Så jag sa det till honom. Men han fortsatte ringa och skicka sms. Först väldigt ofta, sedan mer och mer sällan. Det gick inte en dag utan att jag tänkte på honom, varje gång min telefon pep så hoppades jag att det skulle vara han.

Så efter ett par månader så insåg jag någonting. Man kan inte leva utan den man älskar. För visst älskade jag honom redan då. Vi började träffas igen. Jag bodde hos honom varje helg, och när jag insåg att det kanske var seriöst mellan oss så valde jag att säga upp min lägenhet nere i Karlskrona och flytta hit.

Jag minns första gången han sa att han älskar mig. Det kändes så bra, så rätt, och det gör det fortfarande.
För varje dag som går faller jag för honom mer och mer, min känslor växer sig bara starkare.
Jag minns mitt samtal till honom när jag skulle berätta att jag gjort ett positivt graviditetstest. Jag var så nervös, barn hade vi aldrig pratat om och jag visste inte hur han skulle reagera. Jag var ju glad, men vågade inte riktigt hoppas att han också skulle vara det.
Så när han svarade "Vad roligt" och senare skickade ett sms där det stod "tänk att jag ska bli pappa".
Då visste jag att nu är det Victor och jag.

Vi har aldrig bråkat. Vi har småtjabbat som alla andra, men vi har aldrig haft ett riktigt gräl. (Jo kanske en gång, när jag bara bett honom gå härifrån. Då gjorde han det men ringde efter en halvtimme och frågade om han fick komma hem igen)  Det sägs att man ska bråka. Att man mår bra av det.
Jag mår bra av att vi är sams.

Det är dom små sakerna som gör det. När han tar Alexanders bajsblöja fem på morgonen fast han ska upp och jobba. När han säger att jag är fin i den nya klänningen jag köpt. När han håller om mig som bara han kan göra när jag är ledsen.  När han står ut med att äta spagetti coh köttfärssås en hel vecka bara för att jag är sugen på det just då.
Att han aldrig klagar på mig, gnäller eller skäller.
Men framförallt det faktum att han älskar mig lika mycket som jag älskar honom.

Vi kan diskutera i timmar. Om allt, krig och fred, vikingatiden och hur vi ska bygga om altanen. Han vinner alltid, har alltid rätt, och det stör mig. Han vet allt, och det är inte ironiskt. Han gör faktiskt det. Säger man att pesten började 1100 kan han hålla en timmes utlägg om att det faktiskt var 1200 och han har läst det och det och hört det och det.
Han är smart, han har ett grymt minne (nja, inte när det gäller namn och födelsedagar och så, jag tror inte ens han kan mitt mobilnummer)
Han är snygg och stark och bra på alla sätt och vis. Och gud vad jag älskar detta med honom.

Han är rädd om mig, låter mig aldrig göra någonting jag inte vill. Han är en liten pappa över mig ibland "ska du verkligen göra så, var rädd om dig".
Han känner mig så väl, vet precis vad han ska säga och vad han ska undvika för att inte jag ska skälla.
Han fäller alltid ner toalocket och han respekterar att jag är så pedant. Han kan till och med få för sig att dammsuga då och då.

För att sammanfatta allt jag har skrivit så tror jag att jag har funnit den bästa människan på hela jorden.
Fråga mig om 40 år och jag kommer säga samma sak!


Jag och min prins

Först måste vi passa på att gratulera Alexanders "faster" Hanna på födelsedagen idag.

Idag var det regn utlovat, men solen lyser och himlen är klarblå. Vi har roat oss med att ta en långpromenad i värmen, vi gick ner till Tomathuset och köpte lite blommor. Alla mina i krukorna ute har dött, dåligt vattnade gissar jag på.
Köpte även två solrosor som jag planterade i en av våra rabatter, ska bli spännande och se om det kan bli något.
Jag vill hemskt gärna ha gröna fingrar men tyvärr har jag inte belönats med detta. Jag är en sådan person som helt enkelt köper nya krukväxter när de andra har dött. Vem kommer ihåg att vattna blommorna 2 gånger i veckan liksom?

Annars är allt lugnt här på Kyrkvägen. Alexander växer och utvecklas varje dag, idag på morgonen låg han tillexempel i sin säng och pratade, "pappa pappa pappa" sa han. Jag försökte med "mamma" men då fick jag pappa till svar. Gissa vem som är mest poppis här hemma?
Krypandet går framåt, ska försöka se om jag kan hitta någon film på hur han tar sig framåt. Han liksom "ålar" sig.

Inga tänder än så länge, men nu är det så stora bullar i tandköttet nere att jag blir förvånad om det inte tittar upp två risgryn snart. Tänka sig, bullar och risgryn i samma mening, man skulle kunna tro att mamman är hungrig.

På tal om mat så går det jättebra med Alexanders nya matschema. Välling morgon och kväll (och ibland på förmiddagen eller eftermiddagen om vi till exempel är iväg). Mannagrynsgröt är en favorit, liksom leverpastejsmörgås.
Vi lagar allt mer mat själva och idag ska vi prova chili con carne för första gången. Jag tror det går hem.

Nu ska jag hämta in lillkillen från altanen (där han ligger i vagnen i enbart blöja) och se om vi kan få i oss lite lunch.

På återseende! :)

Alexander har plockat en mors-dagblomma till mig men tyckte den var så spännande, han ville hellre äta den än ge den till mig.

Sammanfattar vår underbara och soliga helg på Sturkö med många bilder och några ord!

Morfar hade fixat en gunga till sitt favvo-barnbarn. Den var omåttligt populär!




(Det kanske kommer film på gungningen om jag har lust någon dag)

Vi provade resesängen för första gången. Det var kul att stå upp i sängen tyckte Alexander


Pappa och Alexander gosade i gräset.




Jag köpte en keps till Alexander. Så här satte han den själv!


På kvällen gick vi över till "andra sidan" för att titta på solnedgången. Där träffade vi lite kompisar. Alexander klappade ett av dem, men jag lyckades tyvärr inte få med det på bild.


Lite trött


Vi spikade lite redskapsbod också. Här sitter vi på kvällen på det som ska bli golvet.


På söndagen var det SÅ varmt! Jag var tvungen att svalka mig med ett dopp.
Om jag ser plågad ut är det för att det var så himla kallt, max 15 grader!


Alexander fick ockå bada, fast i varmt vatten i baljan i skuggan. Det uppskattades!


Det var allt för denna gången!

Just nu ligger jag och Alexander i skuggan på en filt och bara njuter av det underbara vädret :)

Om alla dagar vore så här kunde jag vara mammaledig för alltid!