Alexanders liv

Jag har tagit över 3000 bilder med kameran jag köpte för ett år sen, vet inte hur många av dom som är på Alexander - men det är många. Tänkte lägga ut några av mina favoriter och samtidigt fråga er vilken ni tycker bäst om!

1.

2.


3.


4.


5.


6.


7.


8.

9.

10.


11.


12.


13.


14.


15.


16.


17.

E smakar gröt!

Hon tycker inte det är särskilt gott och det visar hon tydligt genom att knipa igen munnen när skeden kommer


Och så har våren kommit till Kyrkvägen!


Fast snön har ju inte riktigt försvunnit än


Var är Alexander?


Varje dag när vi går hem från dagis kollar vi om vi fått någon post. Alexander har snappat upp det så nu kan vi inte gå förbi postlådan utan att han ska kika i.


Alexander och Victor krattar till gången som blivit lite förstörd efter vinterns eviga skottande.


Lycka är att få gå ut utan vantar och mössa!


Victor tog en fredagsöl i solen :-)


Mys i soffan




Som ni vet har Alexander haft en mjuk speldosa (Alex). Han har aldrig brytt sig om den. Vi har försökt och försökt, varsamt lagt den vid huvudet när han ska sova. Varje morgon ligger den nere vid fotändan. Han skiter i den. Eleonora har en likadan, fast en räv. Hon fullkomligt älskar den. Tänk vad olika barn kan vara.

 HÄR!

Vad ska man säga? Jag trodde att vi hade kommit längre i utvecklingen. Jag trodde att alla människor hade förstått att en mamma och en pappa är lika mycket förälder till sina barn (bortsett från att mamman de första månaderna bär på maten). Jag trodde faktiskt inte att en del mindre begåvade människor fortfarande sitter fast i de gamla könsrollerna från stenåldern.

Saxat ur artikeln:

"Vi kvinnor har sedan tidernas begynnelse utvecklat oss själva, vår hjärna och vårt sammanhang för att på bästa möjliga sätt ta emot det späda barnet vid födseln och ge det näring ur vår kropp och omvårdnad i vår famn. Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt."

I vår familj är både jag och Victor föräldrar. Vi är inte någon mysmamma eller lekpappa, vi har båda lika mycket ansvar för våra barn. Jag skulle aldrig någonsin acceptera att Victor tog en roll i föräldraskapet som handlar om att vara där när han vill, när det passar honom - eller där han är en lekpappa som busar och som låter mig ta över när det är dags för mat/blöjbyte/bad. Jag vet också att Victor aldrig skulle acceptera att jag tog hela rollen, hela ansvaret för barnen där det är jag som bestämmer när det är dags för mat eller vad det nu kan vara.
Sen att vi ibland rådfrågar varandra (jag ringde t ex till V idag för att fråga om det var OK att Alexander gick ut utan mössa) men det är en annan sak.

Jag kan inte förstå att så många människor (enligt en omröstning höll ju 43% med om det som stod i artikeln) på allvar tror att vi mammor har en inbyggd instinkt vad gäller barnen som pappan saknar.
Menar hon att om det skulle börja brinna när jag är själv med barnen så skulle jag försöka rädda dem till varje pris, men om det var V som var hemma skulle han skita i barnen och försöka rädda sin dator? Eller att det bara är mammorna som förstår att varmt vatten/vassa knivar/ små leksaker kan vara farligt för barn?

Det finns såklart vissa småsaker som Victor och jag gör annorlunda som föräldrar. Jag blir inte lika orolig när A inte är hungrig en dag, medan Victor låter honom utforska lite mer. Jag kan lätt sätta hjärtat i halsgropen när jag ser deras strapatser i slänten nedanför köksfönstret. Jag är nog den som påminner om att barnen måste bada, medan det är Victor som jämt tjatar på mig om deras AD-droppar (ja jag vet att det är viktigt, men hur lätt är det att komma ihåg?)

Det enda jag kan säga helt säkert som jag är bättre på än Victor, det är att matcha kläder. Lilla E fick häromdagen på sig en vinröd body med klarlila byxor. Nja inte riktigt i min smak, men det kan jag nog leva med.

Ja Alexander klarade hela 6 dagar på förskolan innan han blev sjuk. Vaknade redan klockan sex imorse av att han gnällde, när jag kom in var han väldigt törstig och när jag tog honom på pannan var han kokhet. 39.1 i feber och det fick bli en dag hemma. Eller två, man ska väl ha en feberfri dag hemma?

Kombinationen sjuk Alexander och gnällig Eleonora kanske inte är den bästa, så ikväll kommer jag somna gott.
Eleonora har haft skrikfest (ordet lånat av bäste Alex) mellan klockan åtta och halv tio (då jag fick nog och klädde på barn och gick ut med vagnen) sedan sov hon en timme och vid elva var det dags igen. När hon inte slutat och klockan blivit ett så drog jag återigen på henne kläderna och gick ut med vagnen. Alexander sov gott på övervåningen medan jag gick 51 varv runt bilen (vågar inte gå längre eftersom babyvakten bara räcker dit). Nu sover hon gott på altanen medan jag pustar ut.

Ikväll är det dags att göra köttbullar. Finns det något bättre än nystekta köttbullar med potatis och brunsås? Jag tror inte det...

Igår tog jag återigen upp min fotbollskarriär. Har saknat fotbollen något enormt men dragit ut på det hela tiden, så igår tog jag tag i det, ringde till tränaren och meddelade att jag skulle komma (då kunde jag nämligen inte backa ur). Efter ett extravarv med bilen runt E-boda city (var sjukt nära att köra hem) så var jag redo för träning. Det var så himla roligt (och så himla jobbigt). Gud vad jag har längtat!

Dock var mina fina skor aningen för små. Var kanske naiv som trodde att 36:orna jag köpte inför säsongen -07 skulle passa, då mina fötter svullnade 1.5 skostorlek under graviditerna. Eftersom vågen fortfarande står på +13 kilo borde jag ju räknat ut det. Men men...

Alexander kör lillsyrran i vagnen

En napp i munnen och en i vardera hand. Just in case ;)

Alexander hjälper mig med dammsugningen

Skruvar med bilen.

Vi var på IKEA i lördags o köpte lite nytt till lekrummet. Ett bord och två stolar, en hylla och lite tallrikar och sånt att ställa i hyllan :)

Alexander har dukat fint!

Eleonora tittar på TV

Alexander ligger och vilar under bordet

Full koncentration!

Det kanske också är på sin plats att berätta att Alexander numera har börjat på dagis. Inskolningen började i tisdags då jag var med hela dagen, mest i bakgrunden, på onsdagen likaså och på torsdagen behövdes inte jag längre. Det går jättebra och han trivs som fisken i vattnet.

Alexander och jag (och moster) bakade chokladbollar häromdan. Alexander tyckte det var väldigt kul, och gott!

Vi väntar nog ett tag till med smakportioner, smygtestade häromdan eftersom lillan är så totalt ointresserad av flaskan, hon äter bara när hon absolut måste... Minspelet säger väl allt?

Vi börjar väl med helgen. Alexander fick åka till mormor i fredags, Eleonora lämnade vi hos farmor i lördags, sen begav vi oss till Falkenberg för att gå på bröllop. Det var så fint och så kul och så skönt (då syftar jag på hotellrum, hotellsäng, sova-hela-natten, inget annat). Vi skulle försöka att bara koppla av och ha roligt, men vi pratade om barnen nästan hela tiden. Vi hade blivit förbjudna att ringa hem och kolla läget, men på söndagsmorgonen kunde vi inte hållas ;) Efter denna helg (som var underbar på alla vis) kan vi nog konstatera att borta är bra men hemma är bäst :)

Bjuder på två bilder från bröllopet!

Alexander var så kramig igår när vi hämtade honom, idag har han mest varit spexig :)

Vi leker favoritleken "var är Alexander?"

Här är jag!

Alexander med Eleonoras byxor på huvudet!



I eftermiddags var det total skrikfest här hemma, så jag bestämde mig för att ta bilen och hälsa på Victor på jobbet :)

Victor blev så glad när Alexander sprang till skotaren det första han gjorde!

Vi hade med oss fika också, Victor blev väldigt glad och Alexander tyckte det var väldigt kul att sitta på flaket o fika :)

När jag var och klippte mig häromdagen passade Victor på att bjuda hem vår vän Kalle. Kalle är elektriker och har lovat att hjälpa oss att sätta en strömbrytare på spisen, så att Alexander inte kan sätta på den i tid och otid.

Alexander var väldigt intresserad och imponerad av alla grejer Kalle hade med sig. Kanske har vi en blivande elektriker i huset?

En dröm jag har är att få bygga ett nytt hus, helt bestämma hur det ska se ut... Det är nog bara en dröm :)

Lite nya bilder på barnen...

Alexander kramar sin favorit

Eleonora har börjat o vända sig om hela tiden. Hon ligger aldrig kvar där man först la henne. Här tränar hon nackmusklerna!

Många påstår att hon är så lik mig, men jag har svårt att se det.

Alexander bara busar framför kameran nuförtiden. Bilderna man tar på honom ser mest ut så här!

Eller så här:

När Eleonora var någon månad gammal satt jag vid köksbordet en dag och bara grät. Victor hade börjat jobba igen, vardagen hade kommit igång och jag kände att jag bara inte orkade. Jag var så ledsen. Jag kände att jag borde vara glad – jag hade ju ett bra hem, en underbar sambo och två fina barn. Men jag bara grät. I början gjorde jag det i smyg. När Victor hade åkt till jobbet eller när han lagt sig på kvällen, då grät jag. När jag var tillsammans med någon höll jag fasade uppe, men så fort jag var själv så grät jag igen. Minns en gång jag gick till öppna förskolan med båda barnen, där berättade jag stolt om hur underbart det var att vara tvåbarnsmor och hur lätt det gick och hur lycklig jag var, men hela vägen hem grät jag för att jag inte alls kände så.

Efter ett tag började jag visa det för Victor. –jag var sur och arg och tvär- men när han frågade vad det var så svarade jag ”ingenting”.  Barnen märkte det så klart. Alexander blev klängig, Eleonora skrek så fort hon kom till mig och när hon skrek blev jag mer stressad och hon mer ledsen, och det hela blev en ond cirkel.

Söndagarna var värst. Det betydde att Victor skulle börja jobba igen och jag skulle vara här hemma, fast jag egentligen inte ville. Jag hade så mycket jag borde göra, leka med barnen och samtidigt hinna städa, tvätta, plugga körkortsteori och där emellan hinna vara lite för mig själv. Jag gick här hemma och började mer och mer känna att jag bara ville åka härifrån, flytta ifrån allt och bara slippa det jobbiga.

Till slut blev det ohållbart. En dag sa jag till Victor att han fick stanna hemma från jobbet, annars skulle jag flytta. Jag var så ledsen men varje gång han frågade vad det var så svarade jag likadant. ”Ingenting”.

 
Victor var hemma från jobbet en vecka. Han tog hand om barnen och jag satt mest och grät. Jag började googla på ”förlossningsdepression” för jag misstänkte väl något sådant, men jag sa det inte till någon. Depression låter så allvarligt, mig var det väl inget fel på? Men alla symptom tycktes stämma in,och då förstod jag nog att det var det som drabbat mig.

Till slut kunde jag äntligen berätta. Jag berättade precis som jag kände, utan några krusiduller, och jag var så rädd att Victor skulle tycka jag var en idiot. Men det gjorde han inte såklart, han sa att han också misstänkt något sånt.

Vi åkte till BVC och jag fick prata med sköterskan. Det var vanligt fick jag veta, var tionde nybliven mamma drabbas. Hur kommer det sig då att man aldrig har hört någon prata om det? Är det så fult att vara ledsen? Men så fort man berättar för någon får man höra att ”så kände jag med” eller ”ja men du vet hon som bor i det gula huset där, hon fick ju också det”.

Det var så skönt att äntligen få berätta, att äntligen få prata om det utan att behöva oroa sig för att bli stämplad som ”dum i huvudet”. Det är ett av de bättre samtalen jag haft och vi fick många råd som vi kommer att ha användning för.

Ett av råden vill jag dela med mig till er. 

Prata. Det är inte svårare än så.

Snön börjar sakta smälta bort och det är kanske inte så konstigt att vårkänslorna kommer redan nu. Jag älskar alla årstider och har alltid gjort, men våren är speciell.

Tar ju en del kort och tänker "detta blir ett bra inlägg" men så glömmer jag bort att bilderna ligger där på kameran. Men här är de bilder jag tänkte lägga ut!

Gummistövlarna vi köpte i Ullared var nog det bästa köpet på länge. Alexander älskar dom och skulle nog gå med dem 24/7 om han fick...

Alexander spelar yatzy med sig själv och applåderar varje gång han slagit tärningarna...

Alexander eldar i öppna spisen hemma hos moster

Moster nr 2 och Eleonora myser i soffan!

Charmtroll

Eleonora har fått tag på Alexanders kundvagn!

den var väldigt spännande!

Alexander har ätit spagetti och köttfärssås med HELA ansiktet!

Lillsyrran spanar :)

Skön sovstil!

Lillan hemma hos kusinerna

Kusinerna samsas om bilen :)