29/12 Fortsättning
Två saker har jag sett som gör mig så förbannad. och samtidigt lite full i skratt.
1. Victor och jag var på ÖB och skulle handla. Vid lösgodiset står det en tjej (7 årsåldern) tillsammans med sin mamma. Mamman plockar godis till hela familjen o säger till flickan att hon får välja tre sorter som hon vill ha. Flickan tar en skopa geléhallon varpå mamman säger: Nej inte såna, dom är inte goda. Ta såna istället (pekar på en annan sort). Då ville jag bara säga till mamman att hon kan ju inte säga till dottern att hon får ta vad hon vill om hon ändå inte får det!
2. Var inne i affären här bredvid och handlade. In kommer en mormor med sina två barnbarn (2 och 4 år). De springer direkt till glassen för mormorn har lovat att de ska få varsin glass. Hon säger åt dem att de får välja vilken glass de vill ha och säger att de kan se sorterna på skylten ovanför. Sen får de vänta tills hon är klar innan de tar glassen. De står där och kivas en stund och storebror öppnar luckan, varpå lillebror skriker det till mormor. Då går mormor fram och slår till det äldsta barnet, men sen var det bra med det och hon frågar om de bestämt vilken glass de ska ha. Då pekar de på någon av de större glassarna och då berättar mormor att de inte får ta så stor glass utan får välja mellan "den och den och den" och pekar på de mindre glassarna.
Återigen ett exempel på usel pedagogik!
Det var allt för nu, nu ska här göras iordning mamma och barn för vi ska åka och handla.
28/12 Uppfostran?
Det är det här med barnuppfostran. Alla gör och tycker vi olika på den punkten, men en sak har vi nog alla gemensamt. Ibland undrar man om man gör rätt. Uppfostran är en del i livet som alla tycks ha åsikter i. Gör man si så tycker andra så, men jag tror det är viktigt att strunta i vad alla säger och göra det som känns rätt.
Vi försöker att inte hindra Alexander i sin upptäcksfärd genom livet. Det är inte många saker han inte får, inte mycket här hemma som är "ajabaja". Han får klättra i soffan, för någon gång kommer han lära sig att det gör ont att ramla ner (och slår ihjäl sig gör han knappast). Han får vara och leka i vår kastrullåda i köket, vad gör det om något lock då och då går sönder? Vi har plockat undan det som vi är rädda om, resten gör ingenting om det skulle braka i golvet.
Häromdagen hade Alexander levt rövare här hemma. Alla kastrullerna, slevarna och skålarna låg i en enda röra på golvet tillsammans med en sönderriven tidning. I TV-rummet hade han rivit ut allt ur lådorna i tv-bänken, hans leksaker i lekrummet låg i en hög mitt på golvet (han hade roat sig med att hälla ut allt ur bokhyllan). Vidare in i "biblioteket" hade han rivit ut och oredat bland mina böcker, sen hade han tagit en sväng ut i tvättstugan och tömt ut all smutstvätt ur korgen, tömt torktumlaren på ludd och sedan gått ut i hallen och slängt ner alla våra skor från skohyllan. Ja, jag blev lite trött. Jg hatar oreda, ordning är mer min melodi och jag får nästan ont i hjärtat av att se kaoset. Men då sa Victor en sak till mig som fick mig att inse att det är värt det. Han sa att vårt barn har i alla fall roligt. Tänk om vi varit som den pappan i "Familjen Annorlunda" (ni vet han som plastade in köksbordet innan barnen fick måla, han som förbjöd barnen att busa för det lät så högt. Hans trillingar fick inte äta samtidigt som övriga familjen för "de smutsade ner så mycket".) Nej fy! Våra barn ska ha roligt. Om roligt betyder att riva sönder en tidning så är det okej för min del.
Nu kanske många av er tänker att våra barn kommer bli orediga för att de inte har så mycket regler. Men helt ärligt, hur många åttaåringar leker med kastrullerna eller river sönder tidningar? Vi har regler till våra barn också, men vi har valt att de bara ska innefatta de viktigaste sakerna, typ TV:n och eluttagen. Det som faktiskt är FARLIGT.
Jag vet så många barn som knappt får göra någonting, som alltid får ett "nej" vad de än är på. Ibland känns det som att de föräldrarna satt upp vissa regler i onödan, bara för att liksom. Men jag städar hellre upp kastrullerna etthundrafemtio gånger om dagen än springer efter Alexander dagen lång och säger nej.
Jag tror att Alexander har blivit så självständig som han är tack vare att vi har låtit honom utforska så mycket. Han springer inte oss i hälarna, utan leker gärna själv i något rum i huset. Han behöver inte se mamma eller pappa hela tiden utan han går runt här och filosoferar för sig själv och ibland kommer han för att titta så vi är här, sen går han iväg igen. Och roligt det har han, nästan jämt!
Så tänker jag, hur tänker du?
28/12 Julen!
Ja då är julen över och det är inte utan att man kan dra en lättnadens suck. Visst är julen underbar på alla vis men jag tycker samtidigt det är mycket stress både innan och efter. (Victor och jag hade för övrigt ett samtal om det igår, och vi kom väl fram till båda två att jag ibland stressar väldigt mycket i onödan)
Vi hann med att fira på tre ställen, dan före dopparedan var vi hos min farmor och farfar, sen åkte familjen vidare hit för julmat och julklappsutdelning. På självaste julafton var vi i Sibbahult hos Victors familj. Även min familj var ditbjuden ( mamma var dock hos sina föräldrar uppåt landet). Jag hoppas vi kan fortsätta med det och skapa en ny tradition. Det var MYCKET trevligt att ha alla sina nära och kära samlade på samma ställe.
Alla i familjen hade varit snälla i år, det såg vi på julklappshögen. Det var värst vad många paket det blev. Alexander fick bla. en pulka, böcker, pussel och en sandlåda (som visserligen inte är byggd än, men det kommer). Eleonora fick också böcker, pengar och ett par dösnygga skor! (och givetvis är sandlådan hennes också). Jag är av den typen som anser att man inte behöver överösa barnen med leksaker bara för att det är jul. Hellre en slant på sparkontot så vi kan köpa något nytt lite då och då under året istället. Och så blev det =)
En fönsterputsning fick jag av mina svärföräldrar. Det kunde inte kommit i bättre händer, jag avskyr att putsa fönster och har faktiskt inte gjort det någon gång i huset där vi bor nu. Till våren kommer det en firma hit och gör det åt mig, så skönt!
Fika i Lindås hos farmor o farfar
Julklappsutdelning hemma hos oss
Alexander med sin pulka!
Mitt fina halsband! (det står Alexander på andra sidan)
Eleonoras skor!
Julaftons morgon o Alexander vill prova sin pulka!
Han tyckte det var roligare än det ser ut!
Tomten, morfar och Alexander!
Inspekterar spisen
Heidi med pappa och Karin
Alexander och kusin Olle
Helena och Heidi
25/12 Snabbis.
Igår (och i förrgår) firade vi jul så det stod härliga till och alla i familjen fick många fina paket! Vi har visst varit snälla i år!
Nu sitter Victor och Alexander uppe i badet och Eleonora och jag myser här nere. Imorgon ska vi fira morfar som fyller år, annars blir helgen lugn tror jag :)
21/12 En barnfamiljs vardag...
Det här skulle lika gärna kunna vara jag!
Ett barns drömdag, en förälders mardröm
Vattenpalatset, Lerum
En man ~35 står i kassan och ska betala sina fyra barns glassar när han plötsligt tittar sig omkring.
Mannen (utbrister hysteriskt): Var är Markus? Barn, har ni sett Markus? Åh nej, var är han!
Flicka ~6 (tittar med höjda ögonbryn på pappan och på pojken ~1 i hans armar): Pappa, du håller i honom.
Mannen, som ser extremt trött ut, beställer en kaffe.
Cred: Sofia
Publicerat den 21 december, 2009 kl. 11:13 under Södra Sverige av Jennie
Kommentarer: 20
19/12 Fyra...
Fyra bilder på en alldeles förtjusande liten fröken. 
19/12 Bilder från helgen...
Alexander hjälper till att klä granen, dock tar han ner fler kulor än han sätter dit)
Mys med pappa
Alexander passade på att stöka ner lite, så att jag skulle ha något att göra nu när han inte skulle vara hemma.
Eleonora fick prova Karins renhorn ;)
Och så passade hon på att le för första gången.
Johan fick en byggsats och gjorde bil och husvagn av smörgåsrån och rosa rattar.
Pulkaåkning!
Och så lite korv. (om ni undrar var barnen är..De sov båda två :)
Alexander har vaknat och testar pulkan. Det var roligare nerför än uppför :)
19/12 Helgen.
Igår var Alexander hos farmor och farfar, vi skulle ju ha lite julmiddag för några vänner. Jag hade massor jag skulle hinna men Eleonora ville inte att mamma skulle rulla köttbullar så jag fick kalla in experthjälp (tack, du är världens bästa morfar) som kom hit och skulle bära henne medan jag lagade mat. Morfar har nog någon sorts magisk kraft för varje gång han håller i lillan somnar hon och så även igår, de två låg och slumrade på soffan i två timmar medan jag lagade mat, städade och gjorde mig iordning. Tack än en gång!
Idag har vi varit trötta, då det blev en mycket sen kväll och en mycket tidigt morgon då en viss fröken vi inte nämner vid namn ville gå upp mycket tidigare än mamma och pappa. När Alexander sedan kom hem från farmor och farfar tog vi på oss varma kläder och begav oss till pulkabacken. Alexander tyckte det var väldigt roligt att åka pulka, men han har ju ingen egen...Vi får hoppas tomten kommer med det i år *blink blink*
17/12 Update
Vi pratade även en del om hennes magproblem, som ju även blir ett skrikproblem. Kolik uteslöts, vilket var en otrolig lättnad! Dock trodde Agneta att vår lilla prinsessa är en väldigt känslig dam, både i magen och i själen. Vi ska fortsätta med Minifomdropparna och så ska vi (försöka) ha lugn och ro. Vi fick besöksförbud över julhelgen, alltså vi ska inte ha massa folk rännande här och vi ska inte åka iväg för mycket heller. När hon sa det så kändes det så rätt, för alla gånger hon skrikit som värst har vi haft det lite stökigt runt omkring oss dagen innan (julbord, middag med vänner, hög musik osv osv). Hon vill bli buren jämt, och det beror på att hon känner sig orolig när hon inte känner av mamma eller pappa i närheten. Nu vet vi iaf vad som är fel (antagligen) och då är det mycket lättare att hantera skriken. Det är fortfarande jobbigt, men när man vet anledning är det lättare att trösta. Hon gillar att ligga i famnen när jag sitter i gungstolen till exempel.
Imorgon ska vi dock iväg en sväng, jag ska till optikern i Karlskrona och så ska vi handla mat!
17/12 Hej mitt vinterland!
16/12 Städmani?
Igår skulle jag städa övervåningen tänkte jag. Men det var mycket roligare att umgås med familjen istället. Tänkte att jag kunde städa när lillan somnat för natten.
Så klockan halv tolv gick jag med dammtrasan i högsta hugg. Jag hann även med att skura toaletten. Det kan bara vara galningar (och småbarnföräldrar) som städar så sent.
Sen kunde jag inte somna. Jag låg och vände och vred på mig och insåg att för varje minut jag var vaken var det en minut närmre till Eleonora skulle vakna. Halv tre somnade jag, klockan tre ropade hon på mat. Nu är jag så trött så jag vet inte vart jag ska ta vägen, men sitter här istället för att sova. (idioti)
15/12 Nobelpriset!
Idag har jag fått det finaste priset man kan få, nämligen det här:
Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man, finns där en kvinna. Vilket är sant, utan tvekan! Men ännu sannare är att bakom varje trygg liten Guldklimp (barn) finns en mamma! En mamma som lägger ner hela sin själ i att fostra, trygga och skapa kärleksfulla förutsättningar för sina barn.
En mamma som så ofta får dubbeljobba med att få vardagen att gå ihop. Som först efter en lång dag på jobbet, kommer hem, lagar middag, läser läxor, tvättar, stryker, städar, handlar och inte minst ger sina barn kvalitetstid! När väl kvällen och natten närmar sig, stupar hon i säng av ren utmattning, för att få ork att ta sig igenom ännu en ny dag. En dag som hon möter med ett leende på läpparna!
Vi alla Mammor som lyckas med den här bedriften är u n i k a! Utan tvekan är vi värda ett Nobelpris inom ämnet Mammakunskap!
Det är med en stor ära jag tilldelar Dig det här Nobelpriset! Jag beundrar Dig för Din styrka, för Din glöd och för Ditt engagemang! Var s t o l t över Dig själv!
Tack snälla Malin för det fina priset!
(Och då kan ju jag passa på att ge priset till Jenny, Emma, Johanna, och Linda )
14/12 Karius och Baktus!
Karius och Baktus är två tandtroll som bygger hus i munnen på Jens, en kille som hellre äter loff med sirap på än borstar tänderna!
Den kommer att läsas många gånger även här hemma, även om min norska inte är perfekt :)
14/12 A-barn
När man får barn så börjar man genast att jämföra och det börjar redan på BB. Man jämför födelsevikt, hur mycket hår som finns på huvudet. "Hade din gulsot?, Ja det slapp vi, men vår ville ju inte äta. Jaså din amning fungerade inte, det gjorde vår" Bla bla bla. Det fortsätter när man kommer hem. Man kollar med andra som fått barn "sover din också hela nätterna? Jaså inte, det gör minsann vår lilla klump" Jag kan fortsätta i all oändlighet, man jämför vilken klädstorlek som används, hur ofta bebisen bajsar osv osv. På föräldragruppen blir det värre. Man kollar i smyg och gråter inombords för att Emmas bebis redan kan krypa medan vår inte ens kan sitta upp själv. Likadant är det på öppna förskolan. Och i kön på ICA (jo för damen bakom berättade att hennes son kunde gå redan när han var tio månader). Det är helt sjukt egentligen, och den här "jämförelsesjukan" gör ju inget mer än gör redan oroliga föräldrar oroligare.
Vi kan ta Alexander som exempel. Han pratar inte. Eller jo, han pratar HELA tiden men vi förstår inte ett ord. Han säger "där" men det är också det enda. Inget mamma, inget pappa, inget titta eller lampa eller vad tusan nu barn ska "kunna" säga när dom är över året. När man pratar med andra föräldrar verkar det som att vårt barn är konstigt på något sätt. För "alla andras" barn säger mamma när dom är 10 mån, de kan rabbla alfabetet strax efter och kan säga nationalencyklopedin på ettårsdagen. Nu är det ju inte så illa, men ni förstår poängen.
Men vi är inte ett dugg oroliga. Alexander är nämligen väldigt smart. Ett A-barn helt enkelt. (Se ironin mellan raderna) Han kommer bli något stort den pojken! Han kan hämta strumpor om man ber honom, han hjälpte Victor att lägga vattenflaskorna i väskan idag, han har lyckats klura ut hur man öppnar barnsäkringen på skåpen och häromdagen när han satt och lekte med nappskålen så sorterade han bort alla Eleonoras nappar och la sina för sig. Som sagt, han är så smart den pojken.
(Och vilka sjuåringar kan inte prata eller gå, förresten?)
Geniet in action!
14/12 Syskonkärlek och skogspromenad
Bjuder på lite härliga bilder från helgen! :)
Alexander busar med Eleonora
Igår tog vi en liten promenad i skogen med farmors o farfars hundar. Alexander fick hålla i Tor och tyckte det var väldigt spännande!
10/12 Olika barn.
Jag slängde ner Eleonora också då hon inte badat på ett tag. Hon gallskrek.
Alexander älskar att bada, Eleonora hatar det. Så olika de är (redan)!
10/12 Nytt
http://annastankariord.blogg.se
Den är bara för mig...
10/12 Ledsen.
Jaha då har bilen gått sönder igen. Ni som känner oss väl vet hur mycket den har krånglat på sista tiden och hur mycket pengar som har gått åt till att laga skiten. Victor var så glad och stolt över att han fixat allt (utom fläkten) som var sönder häromdagen, och så igår när han kom hem från jobbet berättade han att avgasröret har gått av igen. Man kan börja gråta för mindre alltså.
Tur vi har pengar på sparkontot, men tyvärr äts det ju mer och mer av det och snart vet jag inte vad vi ska göra. Sälja bilen går ju inte heller, vi har mer lån på den än vad den är värd. Kanske överreagerar lite, men man måste få bli lite ledsen när Gud jävlas med oss titt som tätt.
(Idag kom nästan "gamla Anna" på besök. Det är inte bra.)
Nu ska jag laga mat!
9/12 Pappafunderingar.
"Anna, vet du vad det bästa är med Eleonora? Det är att hon inte tycker om att vara naken."
9/12 Bilder.
Försökte mig på att ta lite fina bilder igår. Det gick väl sådär :)
Tänk att man kan få två så olika barn!
9/12 Grattis!
Victor och jag ska sluta dricka Coca-cola. Eller rättare sagt, vi ska sluta köpa skiten... Dyrt och onyttigt räcker som anledning. Min huvudvärk är inte att leka med vill jag lova. Känns som om det ska sprängas snart. Är så desperat att jag nu druckit upp den slatt som legat i kylen sen i söndags. Totalt 0% kolsyra, (trodde aldrig jag skulle sjunka så lågt) så nu får vi hoppas det blir bättre. (För er som inte känner mig kan jag tala om att jag vägrar dricka ur en flaska som varit öppen och sedan lämnats. Tycker Cola ska drickas nyöppnad, när det är riktigt mkt kolsyra)
Idag har vi varit ute på långpromenad, väldigt skönt! Alexander har dock svårt att sitta still i vagnen, så vi fick muta honom med allt från kottar och pinnar till "imse vimse spindel". Slutade med att han fick sin napp och då satt han still hela vägen hem.
Nu vaknade lillan...
8/12 Bättre idag.
Idag har det varit mycket bättre, hon har sovit nästan hela dagen och varit relativt nöjd. Dock satte hon igång att skrika vid halv tio - precis när jag la Alexander - och har skrikit till nu. Men nu ligger hon här bredvid och ser rätt nöjd ut. Vi var ju på BVC idag och eftersom hon går upp i vikt är det inte maten det är fel på, så vi fick droppar som ska hjälpa - förhoppningsvis. Gör dom inte det ska jag prova med mjölkfri kost ett tag.
Annars är livet på kyrkvägen som det ska vara, lugnt och fyllt med lek och stoj. Alexander är verkligen underbar just nu och det är så kul att leka med honom när man ser att han förstår. Om vädret tillåter ska vi gå till lekparken imorgon, det var länge sen sist!
Nu ropar Eleonora på mat :)
7/12 Bilder
Alexander äter vindruvor.
Alexander älskar vindruvor!
Alexander läser för syrran
Alexander äter.. frukost!
Favoritplatsen :)
7/12 LAJ
=Lagen om Alltings Jävlighet.
Idag är det måndag, vilket betyder att Victor har börjat jobba igen och lämnat mig här hemma med prinsen och prinsessan.
Det har gått bra tack vara ordet planering. Maten får man planera i förväg, lillan måste ammas precis innan Alexander ska sova så hon inte skriker för mkt och stör hans läggning.
Och på tal om skrik. Vi har fått en skrikbebis. Första två veckorna var relativt lugna, men nu verkar det ha vänt. Igår kväll, inatt och idag har hon skrikit i princip varje vaken minut. Inatt har Victor i stunder suttit upp med henne och sovit, då har det gått bra. Hon verkar ha ont i magen, och när jag läst lite om kolik på nätet så är jag nästan övetygad om att det är det hon har. Alla symptom stämmer... Men vi får hoppas att det inte är så utan bara en liten skrikperiod som snart ska gå över. Kanske är det något jag äter som hon inte tål? Ska till BVC imorgon för vägning och mätning och tänkte passa på att be om råd då.
Tycker lite synd om Alexander som fått vara i skymundan idag när jag burit och burit. Han ville sitta i knäet och läsa men han hörde nog inte vad jag läste för det var någon som överröstade mig.
Lagen om alltings jävlighet var det ja... Pannan höll på o koka idag och när jag sprang ner för o kolla blev Alexander superledsen och bara skrek och skrek. Samtidigt som lillan då, förstås. När jag kom upp hade hon bajsat och medan jag bytte blöja slog sig Alexander med ett kastrullock så han började blöda ur munnen och blev ännu mera ledsen. När jag sedan skulle slänga blodpappret luktade det APA i sopskåpet och jag hittade en mus i en av fällorna. Den måste legat där länge för SÅ illa luktar inte en nydöd mus. Jaja, I-landsproblem va?
Nu ska jag gå och lägga mig, gissar på att det inte blir så mkt sömn inatt...heller.
Men jag klagar inte! :)
4/12 Funderingar...
Elva dagar är hon nu. I elva dagar har hon funnits här hos oss, fast egentligen har hon funnits mycket längre. Ända sedan plusset på stickan, sedan vi fick se henne på ultraljudet, ända sedan första sparken... Jag har fantiserat och funderat. Hur ser hon ut? Hur kommer hon bli? Charmig och framåt precis som storebror, som älskar alla och glatt sätter sig i knät på en vilt främmande människa. Eller kanske tyst och tillbakadragen, ett sådant barn som gömmer sig bakom mammas eller pappas ben när det kommer främmat? Hur kommer hon se ut, vem kommer hon vara lik? Kommer hon att sova på nätterna, kommer vi att få sova på nätterna? Hur kommer det bli med två barn, kommer vi räcka till till båda? Kommer Victor och jag hinna med varandra, eller kommer vi börja bråka nu när tiden för varandra blir ännu mindre?
Tankarna är många... Oron i magen sitter där fortfarande, även om det än så länge har gått jättebra här hemma. Hur blir det på måndag, när Victor ska börja jobba igen? Kommer jag att klara av två barn? Kommer jag kunna ge dem så mycket tid som jag vill eller kommer jag förvandlas till ett monster som inte orkar att vara mamma? Äh, det får ordna sig, det måste det göra. Det har det ju gjort för alla andra...
Det mest underbara som finns är att vakna av Alexanders röst på morgonen. Höra hur han med nappen i munnen säger "Dää" sådär gulligt som bara han kan. Jag ser framför mig på hur han pekar på den vita adventsljusstaken i fönstret samtidigt som han pratar. Han älskar nämligen lampor, den pojken, precis som de flesta barn i hans ålder. Sedan öppnar jag ögonen och tittar på den lilla flickan som ligger och sover sött bredvid mig med min bröstvårta fortfarande i munnen. Tittar upp och ser Victor ligga och sova tätt intill henne, med en hand varsamt placerad på hennes mage.
Då inser jag hur lycklig jag är. Hur jag trivs med mitt liv, med mina barn och min sambo. I just detta huset, med just dessa förutsättningarna. Jag skulle inte vilja byta bort det för allt i världen.
Ibland blir jag så rörd att jag nästan börjar gråta. Som idag efter lunch, när Alexander tultade omkring här hemma i bara blöja, med sin egna leksakstelefon fastklistrad vid örat samtidigt som han pratade med den som var på andra sidan luren. "jaa jaa" sa han, precis så som vi brukar göra när vi pratar i telefon. Han gick in och satte sig vid den stora nallen i TV-rummet, och så såg han lampsladden på golvet som genast var mycket roligare än telefonen, som han helt enkelt bara släppte i golvet. Victor försöker förklara att sladden är Aja-baja. "Nej, Alexander, den får du inte ha" varpå Alexander tittar på sin pappa med de där underbart vackra blå ögonen och säger "jooo". En sån simpel grej egentligen, men just då var jag den lyckligaste mamman i hela världen.
Nog med sentimentalt skitsnack nu, ska hoppa in i duschen för ikväll väntar middag hos mamma!
3/12 Bilfix och tandläkarbesök.
Just nu är jag (vi) väldigt dåliga på att ta fram kameran. Tänkte ändå försöka uppdatera lite då och då, för visst vill ni även läsa om vår vardag och inte bara se bilder?
Idag har jag varit hos tandläkaren på morgonen, inte så roligt men ett nödvändigt ont. Lite typiskt att det var just idag, när barnen hade kunnat sova hur länge som helst på morgonen (vi väckte båda vid åtta) så ringde vår väckarklocka vid halv åtta. Sova får man göra när barnen är utflugna, antar jag :)
Idag har vår duktiga karl här i huset lagat bilen också, mycket imponerad att han fixade det själv. Nu har vi äntligen ett fungerande bakljus (gick sönder i april), ordentliga glödstift, belysning inne i bilen och förhoppningsvis så läcker bilen inte längre olja. Nu ska vi (läs: Victor) bara fixa backljuset och fläkten så är bilen som ny igen!
Nu är snart Victors två veckor som pappaledig förbi, på måndag är det tänkt att han ska jobba som vanligt igen. Är lite nervös för hur det ska gå, men det kommer nog gå bra. Det måste det, liksom.
2/12 Vägning!
Agneta från BVC har varit här på besök idag. Vi kunde med glädje se att jag nog har grädde i brösten, Eleonora har gått upp 390 gram på en vecka. Heja!
Och när i ändå pratar vikt. Jag har gått ner 9 kilo sen förlossningen och då (med snabb huvudräkning) kan vi konstatera att det sitter 13 kilo kvar. Känns så där kul. Men ner till 62 ska jag för sen ska jag få en bröllopsklänning av min kära sambo :)
Nu ska jag försöka städa klart huset, har halva nedervåningen kvar att damma sen är det färdigt för den här gången. När till och med Victor ser att det behövs städas, då är det illa! Känner att jag har svikit i min roll som hemmafru.
Och just det, idag har jag äntligen skickat in en bild till Barometern, så snart ser vi lillan som guldklimp :)
2/12 PF.
Alexander och Victor har flytt fältet, Eleonora sover och nu ska jag äntligen få städa detta stökiga smutsiga hus!
