Alexanders liv

Ber om ursäkt för obefintligt bloggande, men dagarna går fortare och fortare i det här huset och ibland prioriterar man andra saker än datorn.

Eleonora går numera mer än vad hon kryper. Hon är väldigt stadig och nästan springer fram. Dessutom är hon otroligt hjulbent och det ser väldigt roligt ut!

Igår var vi hos doktorn med henne igen, hon har haft diarré i fyra veckor och det blir liksom inte bättre. Hon hade gått ner i vikt (400 gram på en månad) och det tyckte inte doktorn var så bra. Dessutom har hon en väldigt uppsvälld mage. Vi tog prov på gluten för att se om det kan vara det som är fel. Blodprovet i armen gillade hon inte, för att uttrycka det milt. Så vi får väl se när provsvaren kommer, doktorn trodde i början på nästa vecka.

Nu ska jag slänga mig i duschen, Victor och jag ska iväg på julbord med hans jobb ikväll!
Men först får ni några bilder iaf...

När jag var i Ullared köpte jag ett sånt där fiskspel som fanns när jag var liten. Trodde barnen skulle vara för små men dom tycker det är jätteroligt!

Jag har blivit moster inatt och barnen har fått en liten William-kusin!
Jag vet inte så mycket mer, var ganska trött när syrran ringde!

Jag har inte så många favoritsaker. Jag är en ”slänga” (Victor är en ”spara” men det är ett helt annat inlägg). Jag har inte någon relation till ett gammalt klädesplagg eller någon inredningspryl så där som andra kan ha. ”Nej men den tröjan hade ju jag den kvällen x och jag träffades” Don’t give a damn.

Men om jag ändå ska nämna några saker så älskar jag min (vår) säng. Den är helt perfekt, lagom mjuk, lagom hård, lagom stor och lagom hög.

Jag älskar även mitt namnhalsband som jag fick av Victor förra året. För ett tag sen tappade jag bort det och hade panik ett par dar, tills jag hittade det i ena fickan på min morgonrock.

Jag älskar min randiga krukor i köket. Jag gick och suktade efter dom i en evighet men tyckte dom var alldeles för dyra. Så när vi köpte huset fick jag dom av min syster, en gick sönder tyvärr men tre står kvar och dom slänger jag aldrig!

Jag älskar även min fina lampa med fårskinn (fejk) som mamma har gjort till mig. Den är väldigt annorlunda men kanonsnygg och passar perfekt i vårt vardagsrum!

Min bästa vän heter Helen. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att vi började umgås. Jag tror det var så att hon av en slump började spela i vårt fotbollslag. Sen när jag flyttade ner till Karlskrona så tog hon hand om mig. Första kvällen själv i lägenheten bjöd hon in mig till sig, hon och några killkompisar skulle ut och jag följde med. Den kvällen blev jag SÅ full och hon hjälpte mig hem. Sen blev det liksom vi.

Jag har aldrig varit arg på Helen. Jag har aldrig, någonsin, sagt ett elakt ord om henne. Det går inte, för hon är bäst.

Ibland går det nån månad mellan gångerna vi ses. Det gör liksom inget, vi bara tar upp tråden där vi lämnade den. Det enda som är synd med henne är att hon inte bor här!

Jag skulle vilja skriva att jag skulle ge en massa kärlek till mina nära och kära, men nu ska vi vara realistiska.

Lets face it, om det här vore min sista dag skulle jag antagligen springa runt i panik med nån slags dödsångest och be till Gud tusen gånger att det bara är ett skämt.

Men jag hoppas samtidigt att jag avslutar allt på ett fint sätt. Att jag säger alla de där sakerna jag velat säga länge, löser alla de där grälen och oförätterna som legat under ytan länge.

Är lugn och sansad (som om det skulle hända) och ser  till att alla får en ordentlig kram innan det är dags.


(Och just det, skulle nog vilja hoppa fallskärm en gång också, bara för att se hur det är)

Jag visste direkt att den här punkten skulle bli den svåraste att skriva. Anledningen är ganska enkel, det finns lika många definitioner på kärlek som det finns människor.

Jag älskar mina barn, jag älskar Victor. Jag älskar Kinapuffar och för det mesta så älskar jag mig själv. Jag älskar Greys Anatomy, jag älskar mitt jobb. Jag älskar att vakna av en liten barnhand som pillar i mitt hår.

Att älska innebär att offra sig eller sätta sina egna behov åt sidan. Att se förbi de där småsakerna man irriterar sig på. Jag KAN faktiskt leva med att Victor lägger grejer överallt, jag älskar honom i alla fall. Precis som han älskar mig trots att jag är morgontrött och aldrig låter honom få sovmorgon (jo kanske någon gång i halvåret).

Kärlek är underbart. Och skitsvårt på samma gång. Kärlek kan vara olycklig och sorglig, eller det finaste som finns.

En sak är iallafall säker. Kärlek är livsviktigt, precis som luft.

Jag tycker det är ganska roligt att laga mat, och jag lagar gärna mat jag inte äter själv. Smörgåstårta är ett sånt exempel. Min syster hade världens godaste (enligt andra då förstås) recept som jag helt enkelt kopierat rakt av. Den är väldigt populär!

Annars vill jag nog framstå som en sådan människa som ”slänger ihop” något enkelt när man spontanbjuder  på middag. Allt är i själva verket minutiöst planerat. Jag måste ju göra allt perfekt (jag vet, jag har sagt det förut) men det ska ju inte synas att jag stått och svettats i köket i flera timmar.

Något jag är noga med är att alltid försöka erbjuda något alla tycker om. Vet jag att Stina inte gillar lax så kanske jag gör något med kyckling till henne istället. Cecilia gillar inte vitlök och då kanske jag gör lite extra sås bredvid. Jag är själv väldigt kräsen och vet hur jobbigt det är att komma hem till någon på middag. ”Det blir älgstek idag” Men gud vad...gott.

Jag är även väldigt givmild när folk kommer på oväntat besök. I frysen finns alltid några bullar eller någon kaka att slänga fram till kaffet och om någon kommer när vi håller på med middagen så finns det alltid lite extra om man vill ha. Det tycker jag är trevligt och en sak är säker, mina barns kompisar ska inte behöva sitta på rummet när vi äter middag!

Min mamma är en härlig människa. Med henne är det inte så noga. Om vi säger att Alexander ska äta lunch vid halv tolv så kan det lika gärna bli vid två, eftersom dom bakade bullar först. Hon är helt underbar med sina barnbarn, en sån mormor som jag också vill bli. Om hon har drömmar så ser hon till att uppfylla dom. När hon jobbat på samma ställe i 20 år och började tröttna på det så slutade hon – och började på något helt annat. Sådant beundrar jag henne för, hon gör det hon vill!

Mamma och jag bråkade väldigt mycket när jag var yngre. Vi är väldigt lika varandra (både till utseende och sätt) och gick väl inte riktigt ihop. Därför är det så skönt att vi nu har en bra relation. Jag vet att jag kan ringa mamma när som helst, vad det än gäller.

Jag älskar verkligen min pappa. (fast jag säger det nog för sällan, pappa jag älskar dig) (mamma jag älskar dig också). Pappa och jag har alltid hållt ihop. Vi var ofta tre mot två hemma när det gällde någonting (pappa och jag mot mamma och mina systrar). Han har alltid jobbat mycket, men det är inget jag tyckt illa om, tvärtom. När jag var liten var jag så imponerad, eftersom jag tyckte han hade ett så viktigt jobb. (det måste man ju ha om man sitter på ett kontor med massa pärmar och en egen telefon).

Jag har (nog) ärvt mitt heta temperament från min far, vi blir arga PANG och så går det över. Stämmer det pappa? Skrattar fortfarande åt den gången vi bråkade hela familjen (tänk er tre systrar och en mamma och så en stackars pappa som inte har något att säga till om). Pappa fick nog och skrek ”SLUUUUTA” medan han hackade sönder ostkupan (inkl osten) med osthyvlen. Det flög bitar åt alla håll, och det tog inte lång tid förrän vi alla slutade vara arga och skrattade istället.

En sak som jag alltid kommer komma ihåg med glädje, det är hur mina föräldrar stöttat mig i vilket beslut jag än tagit. De har kanske inte alltid tyckt jag tagit rätt beslut, men det har de inte sagt. Jag vet att oavsett vad så finns det där.

(Och en annan grej jag är väldigt glad över är att pappa sett nästan varenda fotbollsmatch jag spelat. Varenda cup har han varit på, om det så var i Skövde eller julkulcup med matcher mitt i natten. En sån förälder ska jag också bli)

Tjuvstart med paketöppning dagen innan (för att hon skulle hinna leka lite ifred utan storebror)

Roliga burkar man kan sortera!



Eleonora överlät paketöppnandet till brorsan som tyckte det var betydligt roligare (Eller som min syster sa när jag fyllde ett "Tack snälla Anna för alla paket)

Fina maracas!

Mer pakethjälp



Det är jobbigt att fylla år



Koncentrerat tågbygge!

Säg hej till publiken!



Vem fan har stoppat den där grejen i min glass???



ÅH vad gott!

Eleonora tackar alla för alla fina paket (eller nej det gör hon inte eftersom hon inte kan prata, men JAG tackar. Hon är jätteglad!)


Avlustar med några roliga citat från Alexander

"Nä jädra unge" (Eleonora slängde ris på golvet och vi insåg i samma stund att det nog är dags att tänka på vad vi säger.)

"Talle dicka öl fukost" (Kalle dricker öl till frukost)
Sekunden efter: "Talle gilla öl"

Kalle är vår kompis och visst gillar han öl, men inte så mycket så han dricker det till frukost. Hoppas vi.