Alexanders liv

Det är fortfarande lite jobbigt här hemma ibland... Men det känns som att det är på väg åt rätt håll. Igår stannade Victor hemma från jobbet för båda barnen var helt omöjliga och bara skrek och jag kunde inte sluta gråta. Det kändes SÅ skönt att han såg hur kvällarna ser ut för mig, nu förstår han äntligen (när han är hemma går kvällarna alltid bra, då är vi ju TVÅ. Men igår ville inte barnen o då blev det som det blev). Nog om det...

Det är sjukstuga här nu. Lilla Eleonora hade feber i tisdags  men verkade rätt så pigg i övrigt. Igår var de som sagt gnälliga båda två och idag har dom feber. E har inte så mkt men Alexander hade 38.7 när han gick och la sig och när jag var uppe för en stund sen var han kokhet, han närmar sig nog 40 nu... Mår så dåligt av att se dom sjuka när man inte kan göra nåt. Vi var dock ute på promenad innan för frisk luft har man inte dött av även om man är sjuk. När vi kom in tog jag ner madrassen och la framför tv:n och där låg Alexander o jag o mös ett par timmar innan han slocknade i sin säng (redan kl 19, så tidigt har han aldrig somnat). Både jag och Victor känner oss också hängiga men vi får hoppas att det går över fort.

På tal om gnällighet så tror jag att en av orsakerna till att det är ganska jobbigt hemma är att våra barn är så totalt olika. Alexander ville ju aldrig bli buren när han var liten, han ville mest ligga för sig själv. Eleonora skriker (och då menar jag verkligen skriker) så fort man lägger ner henne, hon kan somna i famnen o sova en bra stund men så fort man lägger ner henne så vaknar hon och gallskriker. Jag försöker ha henne i sjalen så ofta jag kan, men det är jobbigt för ryggen att bära för länge, till och med i den. Nu har vi iaf upptäckt att hon tycker om gungan så där får hon sitta några gånger om dagen.
Det skär i hjärtat att inte kunna ge båda den tid de behöver. I måndags kom Alexander med en bok till mig när han skulle gå och lägga sig, han ville att jag skulle läsa så som vi alltid gör vid läggdags men Eleonora bara skrek och skrek så jag fick gå ner utan att ha läst. Alexander var jätteledsen men somnade till slut ändå.

Alexander testar mig fortfarande lika mycket och biter mig lika ofta, men jag blev så glad i tisdags när moster Karin var här och hon skulle lägga honom- han sträckte sig efter mig och ville att jag skulle följa med upp. Jag läste hela tre sagor (som kompensation för måndagen) och han låg och bara tittade på mig med stora ögon. Det är kärlek.

I helgen var vi förresten i Ullared. Det var toppen och vi handlade massor med saker! Mest till Alexander faktiskt, han fick fodrade gummistövlar, fodrat regnställ, ryggsäck till dagis, vårjacka, och så det bästa: En himla massa låtsasmat och en ny traktor! Oj vad han leker, han var alldeles till sig när han upptäckte vad vi hade med oss hem! Han älskar ju sin spis och har lagat mkt mat men då har han fått använda sig av sina klossar, nu har han riktiga korvar att steka och riktiga ägg att koka. Riktiga i plast-alltså! Men inget gott som inte har nåt ont med sig, rutinerna blev en aning rubbade och det har varit dåligt med sömnen nu i veckan. Nu börjar det ordna till sig (äntligen) så vi väntar nog med att resa iväg med barnen igen...

Borta bra men hemma bäst, eller hur är det nu?