02 Min första kärlek!
Om man bortser från alla dagisförälskelser och alla killar man skrev om i skolböckerna på mellanstasiet så var nog min först kärlek en kille som heter Christian.
Han var ett år yngre än mig och kom egentligen från Blekinge – men han var lite stökig i skolan och fick byta till vår skola höstterminen när jag började nian.
Jag minns när vi blev tillsammans för det var ju inte alls så där enkelt som när man frågade chans. Vi hade skoljoggen den dagen och jag gick tillsammans med Christian och hans kompisar. Vi gick där bredvid varandra hela vägen och ville nog inget annat än att pussas – men det vågade vi ju inte så klart. När vi gått färdigt ”missade” han bussen så vi hängde utanför skolan precis så som man alltid gjorde på högstadiet. När hans mamma ringde och sa att han var på väg så insåg vi nog båda två att om det skulle hända något mellan oss så var det nog bäst att skynda sig, så helt plötsligt (minns inte riktigt hur det gick till) så satt vi där och pussades. Oj vad det pirrade i min mage och jag insåg nog i denna stund hur det kändes att vara kär.
Han var den första killen som jag tog hem till mina föräldrar, men vi vet ju alla hur tonårspojkar är. Tuffa i skolan men ganska så blyga utanför kompisgänget så han sa inte många ord.
En gång när han var hemma hos oss så vägrade han ta av sig kepsen. Hans kompisar hade rakat av honom håret och han ville inte att jag skulle se det. (Och konstigt nog så fick jag aldrig det heller). Då kom min farmor och farfar, och äldre människor tycker ju det är otroligt ohyffsat att ha mössa på sig inomhus så farfar gick fram till Christian, drog ner kepsen över ansiktet och sa: ”Har du ägg i mössan eller”. Oj vad jag kan skratta åt det än idag.
Jag kommer inte ihåg hur länge vi var tillsammans, men jag vet iallafall att det skedde något slags missförstånd som gjorde att vi slutade umgås. Vi såg varandra i skolan varje dag men båda var väl för stolta för att säga något. Månaderna gick och jag var fortfarande dödligt förälskad – fram tills jag blev tillsammans med hans bästa kompis.
Den killen kom att krossa mitt hjärta ordentligt, men det kära vänner...det är en helt annan historia!
28/11 Stillstudie i jävelskap
1. Nu ska jag nog göra något jag inte får...
2. Om jag spännen blicken i henne så kanske mamma inte ser vad jag gör.
3. hihi nu är jag nära!
4. Jag lyckades! 
5. Och då blir jag så här glad!
6. Ta mig om du kan!
01 Vem är jag?
Jag föddes som Anna Lindström den 25 januari 1986. Det var en lördag och eftersom fint folk kommer sent så kom jag drygt två veckor efter utsatt datum.
Jag var väldigt arg när jag var liten och även om jag ständigt får jobba med mitt humör så tycker jag att det blir bättre. Jag vet nu - vid 24 års ålder - att det inte hjälper att jag lägger mig ner på golvet och skriker om det är något som inte går min väg. Jag ser redan på mina två små barn att dom ärvt sin mammas humör.
Jag har alltid haft för höga krav på mig själv. Allt jag gör måste bli perfekt och blir det inte det så bryter jag ihop. Det är en annan sak som jag jobbar på, att försöka förstå att allt inte måste vara 100 % hela tiden. Ibland busar jag till det och struntar i disken innan jag går och lägger mig, men det slutar alltid med att jag går upp mitt i natten för att diska undan innan jag kan somna igen. Gör jag ett fel på jobbet som jag upptäcker i minnet när jag kommer hem så kan jag ligga sömnlös.
På tal om höga krav så skulle jag bli advokat. Eller statsminister. Eller generalsekreterare för FN. Jag var så otroligt envis så när jag var 1.5 slutade jag med blöja för att min storasyster gjorde det. När hon lärde sig läsa gjorde jag också det (minns inte riktigt hur gammal jag var men runt 4, jag läste för barnen på dagis när jag själv gick där).
Advokat blev jag inte, och inget viktigt heller. Kontor skulle jag ALDRIG jobba på, men så blev det och jag trivs oerhört bra!
Jag är en tävlingsmänniska, men det kanske ni redan har förstått. Till skillnad från många andra är jag dock en bra förlorare OCH en bra vinnare. Det ni!
Jag känner mig ganska ensam ibland. Jag är inte så bra på att umgås med folk. Eller jo, umgås kan jag men jag är inte så bra på att släppa människor in på livet. Jag har många ytliga bekanta men bara några få riktiga vänner, men dom känner mig å andra sidan bättre än vad jag själv gör.
Jag är även stressad. Konstant! Och pedant, nästan så det går till överdrift. Men det viktigaste av allt är att jag är lycklig.
30 dagar 30 inlägg
Det är tydligen modernt i bloggvärlden att blogga efter schema. Jag tänkte också göra ett försök.
Tror knappast att jag håller det där med att blogga varje dag, men jag lovar att prova!
Dag 01 – Vem är jag?
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 - Min bästa grimas
23/11 Idag är dagen
Mycket har hänt sen dess, både tråkiga saker och roliga saker. Alla man pratar med som har större barn säger att det första året är det värsta, men att man ska passa på och njuta för det går så fort. Javisstmenellerhurdetkommeraldrigtaslut. Och så sitter man här nu, och nästan lipar för att lilla prinsessan helt plötsligt blivit så stor. Lika bra jag börjar samla ihop hennes grejer, snart flyttar hon hemifrån liksom!
21/11 Amen va fan!
Jag: Ska vi äta lite frukt?
Alexander: Banan!
Jag: Okej, då ska du få banan.
Alexander: Nä, pääon!
Jag tar fram päron och skär upp.
Alexander: Nä, baaaan!
Alexander: Titta tratoon (titta på traktorfilmen)
Jag: Okej, då sätter jag på filmen.
Alexander: Nä titta tant (titta på Ice Age "Elefanten")
Jag, okej! (sätter i filmen)
Alexander: Näää titta tratooon!
and so on....
/trött mamma
15/11 Spex
Fröken Eleonora Karlsson är en bestämd dam. Mycket bestämd. Hon kan vara otroligt tjurig och är envis som en gammal get. Men ibland visar hon sin bästa sida och då charmar hon skiten ur vem som helst :-)
två sekunder efter att denna bilden togs ramlade hon ner och slog huvudet i ugnsluckan.
Hon kan klappa händerna...
Och peka ut var näsan sitter...
Men gå det vill hon inte, fast jag tror hon bara lurar oss och övar i smyg.
Idag blev hon nämligen arg på mig och komma upp i knät och då backade jag medans hon gick en fem-sex steg innan hon argt slängde sig på golvet.
Humör har hon iallafall!
14/11 Fars dag!
Har ju helt glömt bort (väl?) att berätta att jag var själv med dom små hjärtegrynen häromveckan. Victor var på hemvärnsövning. Det gick faktiskt väldigt bra och jag är väldigt stolt som fixade allt som hör till. Tvätt, eldning, matlagning samtidigt som man ska leka, klä på, klä av, klä om, byta blöjor, natta o allt det där.
Dock var det så oturligt att båda barnen var sjuka 90% av veckan OCH Eleonora fick några konstiga biverkningar av sin nya astmamedicin. Det gick inte att lämna henne själv i två sekunder, hon bara skrek och skrek.
Men vi överlevde iallafall och glädjs åt att det är ett helt halvår till nästa gång! :)
Alexander skulle inte sova middag den veckan heller, så medan E sov passade vi på att göra lite roliga grejer. Här bjuder han mig på korvgryta!
och här leker vi med lera :)
traktor med släp
Alexander har gjort en paj som han mumsar på! Visst ser den god ut?
Och så lite bilder som visar att barnen faktiskt KAN leka ihop nu!
