Alexanders liv

Men det duger inte åt kyrkan, som svarade med att bannlysa både läkarna som utförde aborten och flickans mamma.

- Guds lag står över människornas lagar, motiverar ärkebiskopen i Olinda och Recife, Jose Cardoso Sobrinho, bannlysningen."

Styvpappan som våldtog flickan är dock fortfarande välkommen i kyrkan
Ärkebiskopen säger att mannen visserligen gjort sig skyldig till ett avskyvärt brott, men att aborten var ett ännu allvarligare brott.

Som tur är tycker inte polisen det, som har gripit mannen och nu riskerar han 15 års fängelse.

Sjukt, det är vad det är!
Jag förstår inte hur man i dagens samhälle, på 2000-talet, fortfarande kan leva i en värld där man låter sånt här hända.

Jag är som ni kanske förstår, för fri abort.
Självklart tycker jag inte att det är okej att använda abort som preventivmedel, men i vissa fall är det det bästa både för mamman, pappan och det ofödda barnet.
Självklart förstår jag de som tycker att det är ett liv, att det är mord att ta bort ett barn.
Men, MEN, det barnet som ligger där i magen ska väl få bästa möjliga liv?

Ett barn är en gåva, en välsignelse.
Men är det rätt att alla barn ska sättas till världen?
Barn som har allvarliga skador och antingen kommer dö vid eller precis efter födseln. Barn som inte kommer att få ett värdigt liv.
Barn till föräldrar som är 16 år och knappt kan ta hand om sig själva.
Barn som kommer att placeras i fosterhem eller barnhem.
Barn till kvinnor som blivit våldtagna, som säkert kommer älska sitt barn men alltid kommer att se mannen som gjorde henne så illa i barnets ögon.

Det är inte ett lätt beslut att göra abort
(utan att säga för mycket kan jag lova att jag vet precis hur det är.)
Man mår dåligt före, under och efter. Kommer alltid fundera på vad det var för någon som skulle komma ut.
Pojke eller flicka, blond eller mörkhårig. Och skulle han/hon bli lik mamma eller pappa.
Man tänker på det ofta, i början varje dag, men sedan bleknar minnena och man tänker på det ett par gånger om året.
I slutet på september och i början på maj kanske, dagen då man gjorde aborten, och då barnet var beräknat.

Jag anser fortfarande att jag tog rätt beslut.
Även om det är jobbigt att tänka på.

Den nioåriga flickan hade inte överlevt graviditeten.
Ändå var det fel att göra abort.
Det är det som gör mig så förbannad.

Anledningen till att jag tycker man ska ha fri abort är rätt enkel.
De som tycker abort är så hemskt behöver ju inte genomgå det.
Men de som tycker det är bra kan välja abort om det krävs.

Självklart (som jag skrev i början) ska man inte missbruka aborten.
Det finns ett utmärkt exempel i kvinnan från Norge som gjorde tre aborter för hon väntade flickor.
Hon ville ha en son. Det är sjukt.
Men där det verkligen krävs, där det är risk för kvinnans eller barnets fel, eller där man helt enkelt vet att barnet inte kommer få ett bra liv. Då är det bra att valet finns, tycker jag.

Alexander börjar prova mer och mer mat nu.
När vi sist var på BVC förklarade sköterskan för oss att barn kan vara petiga i början, lite osäkra på om det man stoppar i dem verkligen går att äta.
För oss är det inga problem! Alexander älskar det mesta, det enda som inte riktigt gått hem är Mangopuré,
han tyckte nog att det var för surt och bara spottade och fräste.
Numera äter han kött, fisk, pasta, potatis och det mesta i grönsaksväg.
Idag provade vi lasagne, något han åt med glädje. (I Alexanders fall är det inte frågan om VAD man kan äta, utan hur mycket)
Lasagnen slukade han, men så när han låg på skötbordet för att få en ny blöja märkte jag hur han började klökas.
Snabb som man är hann jag vända på honom och vips hade vi lasagne över hela skötbordet.
Misstänker att det var en liten bit som retade honom i halsen. Barn kan väl vara så, har jag fått för mig. Att de tycker bitar är äckligt och gärna klöks.

MUMS!
 

Hm, inte lika mycket "mums"


En annan sak som Alexander börjar tycka om är majskrokar.
(för er som inte vet var det är kan man förklara det som stora nyttiga ostbågar fast utan smak)
I början bara spottade han och tyckte det var jätteäckligt, men om man låter honom äta det själv är det riktigt gott!

Hm, mamma vad tusan är det här?


Menar du att jag ska äta det här?
(och japp, vi har välsignats med både en kräk och dregelbebis)


Det var ju riktigt gott!