Alexanders liv

Fick ett superroligt mail av bästa Helen igår, det var så roligt att jag måste lägga ut det här!
(Då vi har en liten "Emil" här hemma anar vi att det kan vara våran framtid det skrivs om)

Att lära sig av sina barn  
För dem som inte har barn är det här hysteriskt.  
För dem som har barn som har passerat den här åldern är det här skitkul.  
För dem som har barn i den här åldern är det inte kul.  
För dem som har barn som närmar sig den här åldern är det en varning.  
För dem som inte har barn men som vill skaffa är det preventivmedel.  
 

DET HÄR HAR JAG (ÄRLIGT) LÄRT MIG AV MINA POJKAR:  
1. En extra stor vattensäng rymmer nog med vatten för att fylla ett  
hus på 100 kvadrat till ett djup på tio centimeter.

2. Om du sprutar hårspray på dammråttor och kör över dem med  
rullskridskor kan de självantända.  

3. En treårig pojkes röst kan på något magiskt sätt överrösta 200
vuxna i en full restaurang.

4. Om du hakar ett hundkoppel över en takfläkt är motorn inte stark  
nog för att rotera en pojke på 20 kilo iförd Batmankalsonger och  
mantel. Däremot är den stark nog att, ifall det hänger en färgburk  
från den, att spruta färg över alla väggarna i ett vardagsrum på 36  
kvadrat.  

5. Det är inte bra att kasta upp tennisbollar mot en roterande
takfläkt. När du använder takfläkten som slagträ måste du kasta några  
gånger innan du träffar. En takfläkt kan slå en tennisboll ganska  
långt.  

6. Glaset i fönster (även om det är dubbla rutor) stoppar inte en  
tennisboll som slagits av en takfläkt.  

7. När du hör toaletten spola tillsammans med orden "Hoppsan" är det  
redan för sent.  

8. Bromsvätska blandat med klor bildar rök. Mycket rök.  

9. En sexårig pojke kan göra upp eld med en flintasten även om en  
36-årig man säger att det bara går i filmer.  

10. Vissa legobitar passerar lättare än andra genom en fyraårig
pojkes matsmältningskanal.

11. Trolldeg och mikrovågsugn bör inte användas i samma mening.

12. Superlim heter så av en anledning.  

13. Det spelar ingen roll hur mycket gelatinpulver man häller i
simbassängen, man kan ändå inte gå på vattnet.  

14. Bassängfilter tycker inte om gelatinpulver.  

15. Sopsäckar är inte bra fallskärmar.  

16. Stenkulor i bensintanken låter väldigt mycket medan man kör.  

17. Du vill INTE veta vad det är som luktar.  

18. Titta alltid i ugnen innan du startar den; plastleksaker tycker  
inte om ugnar.

19. Brandkåren har en responstid på fem minuter.  

20. Centrifugen på tvättmaskinen gör inte daggmaskar yra.  

21. Däremot gör den katter yra.  

22. Yra katter spyr upp dubbelt så mycket som de väger.

23. 80% av de män som läser detta kommer att försöka blanda klor och  
bromsvätska.  

24. 100% av kvinnorna som läser det här skickar det vidare till alla  
sina vänner, med eller utan barn.

Här kommer några bilder på vår Lilleman och Fia-Lotta. (Visst har dom fina smeknamn?)

Alexander hjälper mig att riva ost. Vi har varsett rivjärn!

Tilda och Eleonora, blivande bästisarna kanske?

Alexander försöker ge Eleonora nappen

Alexander tror att Eleonora kan samma saker som han kan. Här har han gett henne ett pommes frites att leka med. (Kan tilläggas att hon höll krampaktigt i det i över en halvtimme, så lite roligt kanske det var i alla fall?)

Kanske lite otydlig bild, men... Vi spelade lite Wii häromdagen med barnens moster o hennes kille (och ytterligare två vänner till oss). Vi spelade ett spel där man skulle skjuta lerduvor och då hade vi ett "leksaksgevär" som hörde till spelet. Dagen efter när vi vaknat (och duschat) sprang Alexander och hämtade sitt gevär och ställde sig och höll det mot TV:n. Ett bra exempel på att barn gör som man gör och inte som man säger! :)

Eleonora är otroligt stark i nacken, kan inte minnas att Alexander var det. Dock gillade ju inte han att ligga på mage, men de gör hon!

De har fått lika stora ögon i alla fall!

Och slutligen kan jag berätta att äntligen, äntligen (!) har Eleonora slutat skrika. Vi har ju trott ända från början att det var tremånaderskolik men då fått höra att barn med kolik skriker mycket mer. Vi köpte ny ersättning till henne för känsliga magar och så körde vi på med kolikmedicinen igen. Det funkade ju uppenbarligen och det är SÅ skönt! Nu kan hon till och med ligga själv ett tag, i babygymet eller i vagnen utan att bli vansinnig, hon är inte alls lika spänd längre, OCH hon sover nästan varje kväll från 20-06. Det ni!

Jaha då var körkortet fixat! Hade både teorin och körningen igår, gick superbra så nu har jag ÄNTLIGEN fått det där efterlängtade kortet!
Nu lovar jag att det blir bättre bloggat när jag inte behöver sitta o plugga dagarna i ända...

Men idag har jag inte så mycket att skriva, lägger ut en bild på Eleonora och hennes kompis, så ska jag ladda batterierna till en annan bloggdag!

Kikar bara in för att säga att vi lever, det har varit väldigt rörigt här men snart lugnar det nog ner sig och då ska ni få massor med bilder ;)

Det är fortfarande lite jobbigt här hemma ibland... Men det känns som att det är på väg åt rätt håll. Igår stannade Victor hemma från jobbet för båda barnen var helt omöjliga och bara skrek och jag kunde inte sluta gråta. Det kändes SÅ skönt att han såg hur kvällarna ser ut för mig, nu förstår han äntligen (när han är hemma går kvällarna alltid bra, då är vi ju TVÅ. Men igår ville inte barnen o då blev det som det blev). Nog om det...

Det är sjukstuga här nu. Lilla Eleonora hade feber i tisdags  men verkade rätt så pigg i övrigt. Igår var de som sagt gnälliga båda två och idag har dom feber. E har inte så mkt men Alexander hade 38.7 när han gick och la sig och när jag var uppe för en stund sen var han kokhet, han närmar sig nog 40 nu... Mår så dåligt av att se dom sjuka när man inte kan göra nåt. Vi var dock ute på promenad innan för frisk luft har man inte dött av även om man är sjuk. När vi kom in tog jag ner madrassen och la framför tv:n och där låg Alexander o jag o mös ett par timmar innan han slocknade i sin säng (redan kl 19, så tidigt har han aldrig somnat). Både jag och Victor känner oss också hängiga men vi får hoppas att det går över fort.

På tal om gnällighet så tror jag att en av orsakerna till att det är ganska jobbigt hemma är att våra barn är så totalt olika. Alexander ville ju aldrig bli buren när han var liten, han ville mest ligga för sig själv. Eleonora skriker (och då menar jag verkligen skriker) så fort man lägger ner henne, hon kan somna i famnen o sova en bra stund men så fort man lägger ner henne så vaknar hon och gallskriker. Jag försöker ha henne i sjalen så ofta jag kan, men det är jobbigt för ryggen att bära för länge, till och med i den. Nu har vi iaf upptäckt att hon tycker om gungan så där får hon sitta några gånger om dagen.
Det skär i hjärtat att inte kunna ge båda den tid de behöver. I måndags kom Alexander med en bok till mig när han skulle gå och lägga sig, han ville att jag skulle läsa så som vi alltid gör vid läggdags men Eleonora bara skrek och skrek så jag fick gå ner utan att ha läst. Alexander var jätteledsen men somnade till slut ändå.

Alexander testar mig fortfarande lika mycket och biter mig lika ofta, men jag blev så glad i tisdags när moster Karin var här och hon skulle lägga honom- han sträckte sig efter mig och ville att jag skulle följa med upp. Jag läste hela tre sagor (som kompensation för måndagen) och han låg och bara tittade på mig med stora ögon. Det är kärlek.

I helgen var vi förresten i Ullared. Det var toppen och vi handlade massor med saker! Mest till Alexander faktiskt, han fick fodrade gummistövlar, fodrat regnställ, ryggsäck till dagis, vårjacka, och så det bästa: En himla massa låtsasmat och en ny traktor! Oj vad han leker, han var alldeles till sig när han upptäckte vad vi hade med oss hem! Han älskar ju sin spis och har lagat mkt mat men då har han fått använda sig av sina klossar, nu har han riktiga korvar att steka och riktiga ägg att koka. Riktiga i plast-alltså! Men inget gott som inte har nåt ont med sig, rutinerna blev en aning rubbade och det har varit dåligt med sömnen nu i veckan. Nu börjar det ordna till sig (äntligen) så vi väntar nog med att resa iväg med barnen igen...

Borta bra men hemma bäst, eller hur är det nu?

Alexander ute på promenad med pappa

Alexander väntar spänt på moster!

Lillasyster fick snällt ligga i dockvagnen så länge ;)

Alexander ville också prova!

Hjälper till med tvätten. Det är det som gäller här hemma nu! Tvätta-städa-diska-laga mat är favoriterna. Synd att han inte kommer tycka detsamma om 15 år!

Tänk att det kan vara så roligt att få hjälpa till!

Eleonora testar hoppgungan. Hon är grymt stadig i nacken för sin ålder och tyckte den var jätterolig (syftningsfel jag vet, hon tyckte GUNGAN var rolig)

Storebrorsan spexar!

Vi bakar kaka, vi båda är överens om att smeten är godast :)

Eleonora älskar sin snutte!

Idag har barnens kusiner varit här och lekt, alltid lika roligt och Alexander älskar verkligen sin storkusin!
(Hanna du får säga till om du vill att jag ska ta bort bilderna)

Ett alternativt sätt att leka med bilen.


Spexar för kusinen


Barn överallt :)


Dansar


Kusinerna!


Alexander och Heidi hittade kranen på toaletten och passade på att tvätta håret


Ojsan hoppsan de råkade visst tvätta toarullen också ;)


Det var allt för denna gången. Nu ska vi börja packa inför resan imorgon. Vi ska åka till Ullared och till och med Victor ska med (trots vilda protester).

Alexander fick en fin bil (buss) av mormor när hon kom hem från Italien. Den leks det flitigt med här hemma nu!

Tittar på dom fina kossorna på E:s klänning!


Häromdagen var vi ute o gick en runda i snön. Alexander ville dra sin pulka själv..


Testar glidet...


Sen lekte vi lite i snön i trädgården. Det var så djupt så till och med pappa Victors stövlar försvann en bit!


Alexander kunde krypa ovanpå snön :)


Här är han glad och kladdig!

Ja nu har jag tagit massor med bilder och de får inte plats i ett inlägg så jag får dela upp det lite.

Först kommer lite på lilla E

Här sitter hon i den fina sjalen jag köpte när hon låg i magen

Här är hon bara söt! (i den fina klänningen vi fick av Pär o Fia)


Lite trött!


Och här visar hon vad hon har lärt sig!

Blogglusten har försvunnit i samma takt som snödrivorna utanför fönstret har vuxit. Jag har fått så mycket beröm om att jag alltid är så positiv och aldrig skriver om hur jobbigt eller tråkigt något är. Den senaste tiden har allt varit just jobbigt och tråkigt, och därför har jag helt enkelt struntat i bloggen.

Det har varit lite för mycket. Mammas flytt (som för övrigt var det stora projektet jag pratat om. Vi flyttade åt henne i hemlighet medan hon var på semester), körlektioner, körkortsplugg och där emellan hinna med allt som måste hinnas med -barnen, hemmet, förhållandet, tvätten, disken, handlingen, och BVC-besök hit och dit.
Det tillsammans med att Alexander nu har börjat testa och trotsa mig HELA tiden har gjort mig tokig.
Nog om det...

Igår var Alexander och jag på kyrkis i Emmaboda. Det var nog inget för mig men Alexander stortrivdes så jag kommer väl få masa mig dit flera gånger. Det var ju en fin lokal med massor av leksaker men jag kände mig inte bekväm att komma in där bland alla fina mammor som kände varandra jätteväl och inte ens kunde hälsa. Så kändes det men det kanske inte var så, jag vet inte. Tycker i allmänhet att sånt är jobbigt, att komma till ett ställe där man aldrig varit och inte känner någon. Men tack Emma för att du visade mig in! :) Nej vi håller oss nog till öppna förskolan här i Långasjö, där känner jag mig hemma!

Nu har Victor och jag skänkt lite pengar till jordbävningsoffren i Haiti. Även om vi inte alltid har en massa pengar själva så kan vi ge bort en hundring eller två. Det finns faktiskt de som har det mycket värre.

Igår var det även dags för föräldragruppsträff igen. Det var några som var med när våra bebisar låg i magen och så några nya tillskott. Det var riktigt trevligt och jag tycker det är väldigt bra att ha andra man kan ventilera med lite. Småbarnslivet är ju som bekant inte alltid lätt. Fick min oro stillad angående Alexanders trots också. Det är tydligen jättevanligt när man får syskon så tidigt, han måste testa sin position och min kärlek. Det är ju bara när Victor är hemma som det går åt skogen, jag får inte göra någonting, inte mata eller natta eller byta blöja. Däremot går det bra när jag är själv hemma med honom. Även om det är otroligt jobbigt och jag känner mig som världens sämsta mamma när han hela tiden "väljer bort mig" känns det skönt att veta att det är normalt och en fas som fakiskt går över.