Alexanders liv

Är man tråkig för att man väljer barn före fest?
En av de första kommentarerna jag fick när jag berättade att jag väntade Alexander var "usch stackars dig, nu får du ju inte dricka på typ hur länge som helst".
Korrekt!
Men jag ser det inte som en uppoffring, jag tycker snarare det är skönt.
Skönt att slippa bli så där äckelpäckelfull, vakna på morgonen och inse att man dansade i behå på bordet, ha sprängande huvudvärk och känna tungan fastklistrad i gommen.
Jag tycker det är kul att gå på fest, absolut! Det är roligt att dricka sig lite berusad, känna hur hela världen liksom blir lite suddig i kanterna. Kanske att jag tycker det är roligt en gång om året.

Innan Victor och jag skaffade barn festade jag en del, det kan jag erkänna. Jag bodde själv i en lägenhet i Karlskrona, där det alltid var fest. Vi festade varje helg, gick ut och dansade och hade bakfyllemiddagar hemma hos mig.
Pratade om hur kul vi hade, vilka vi träffade och vad vi gjorde. "shit igår sa jag till vakten på Nivå att han hade läcker rumpa". Vi hade jättekul det året!

När jag blev gravid igen var en av de första kommentarerna jag fick "åh stackars dig, du har ju knappt hunnit festa innan det är dags igen". Korrekt!
Men det är inget jag ser som en uppoffring, med risk att låta tjatig.
Jag hann gå ut med mina kompisar en gång, dricka drinkar och dansa så där som man bara gör när man är onykter. Och det var jättekul! MEN, samtidigt var det skönt.
Skönt att inse att det inte var något jag saknade, utan något jag kanske kan göra en gång om året och minnas med glädje.
När jag nu vaknar upp efter en fest minns jag allt, jag vet att jag inte har gjort bort mig, jag vet att jag har haft grymt kul utan alkohol.

I somras när Alexander låg i min mage kunde jag ibland känna att jag ville dricka. Jag saknade det, att kunna ta en cider till grilltallriken på fredagen. Sen insåg jag att jag faktiskt kunde köpa alkoholfri cider.
För egentligen gillar jag inte alkohol. Smaken är rent av äcklig i mina ögon.

Vi går på fest ändå. Vi har tre fester framför oss denna månaden, och det ska bli kul!
För fester är jätteroligt, även om jag inte kan bli full. Eller ska jag säga, tack vare att jag inte kan bli full?
Victor får dricka precis hur mycket han vill. Men oftast stannar det vid ett par öl.
Är vi tråkiga då? Är vi inte samma människor även om vi inte dricker? Vi kommer på festerna, vi stannar lika länge som de andra (oftast iaf) även om vi har med oss Alexander.

På nyårsafton tog jag en cider. Victor drack betydligt fler öl. Så bad jag honom att fixa en flaska mat till Alexander.
Han var inte full, långt ifrån, men kanske lite rund under fötterna.
Han prickade inte hålet till flaskan, så pulvret var överallt förutom just där i. Då tog han mig vid sidan och sa:
Det här är lite otäckt. Jag vill inte ta hand om vår son i det här tillståndet.
Klokt, tyckte jag som då tog på mig huvudansvaret.
Vi har inte pratat om det sen dess, men jag tror att både Victor och jag fick oss en tankeställare.
Festa med alkohol när man har barnen med sig gör man inte. Inte båda föräldrarna i alla fall.
Det tycker jag är en självklarhet!

Vad vill jag ha sagt med detta?
Jo jag undrade i början om man är tråkig när man väljer barn före fest.
Men handlar det egentligen om att välja?
Kan man inte välja båda?