9/7 Pappa.
I de flesta trådar diskuteras det pappans roll i familjelivet. Om man låter honom sköta badet, läggningen och allt det där. Hur mycket släpper ni in honom? Hur mycket kan man våga lita på honom? Och så börjar det där eviga tjatet om att mamman är viktigast för sina barn, att mamman och barnet har en speciell relation i början eftersom mamman har maten och mamman spenderar mest tid med barnet den första tiden.
Jag brukar fundera mycket när jag läst såna här påståenden. Är mamman verkligen viktigare än pappan? Jag tror faktiskt inte det. Kanske har det att göra med att jag bara ammade i sex veckor, att victor sedan matade precis lika mycket som jag.
I vår familj är det pappan som är mamman och tvärtom. Det är när jag är hemma med Alexander som alla hyss begås, helt enkelt därför att jag låter honom leka själv, utforska husets alla vinklar och vrån. (Under tiden jag har skrivit har Alexander hällt ut 50 liter blomjord i vardagsrummet, ätit upp en bit av en blomma och rivit ut våra böcker ur bokhyllan)
Nu menar jag inte att Victor inte låter honom vara ifred, men han är lite bättre på att "vaka" över honom än vad jag är.
Men det var inte det jag ville komma till heller.
Det jag ville komma till var att Alexander aldrig varit mammig. Däremot pappig.
Häromdagen när Victor stack iväg och tränade blev Alexander jätteledsen och grät. När Victor är på jobbet pratar Alexander jättemycket om sin "papapapapapa" (om han förstår vad han säger är vi inte riktigt säkra på än). Igår stod han vid ytterdörren och sa "pappa" tjugo gånger i rad. På kvällen satt vi i soffan och åt, hela familjen, och när Victor reste sig för att gå och duscha skrek och grät Alexander mer än någonsin. Han tittade ut mot köket och sträckte med armarna. Tills Victor kom tillbaka igen, då blev han lugn.
Jag får alltså bara acceptera att jag är nummer två.
du är verkligen ingen dålig mamma om du inte tar med ditt barn på toa, herregud va löjligt plus att "våga släppa in pappan" dom är väl lika delaktiga som vi eller har jag missuppfattat dedär med mamma och pappa? Viggo är precis lika pappig som alexander verkar vara :) dock tycker jag bara det är roligt att han är de och inte sådär mammig som många barn blir fast iofs så allt blir ju vad man gör det till! kramar från oss (hoppas magen mår bra)
Nej du är absolut ingen dålig mamma. Men herregud vad löjligt...att det finns såna mammor därute!
Och jag tycker definitivt att pappa ska vara precis lika delaktig som mamman...det ska absolut inte vara någon skillnad.
En av anledningarna till att jag slutade amma så fort var att vi båda ville att Hampus oxå skulle få vara med lika mycket som mig...och jag ser abslout inge konstigt i det.
Dess värre är jag nog oxå nr två här hemma,han har blivit en pappagris den där lilla grabben:-)
/Kram