Alexanders liv

Lillkillen ligger och sover här bredvid mig, han är som jag skrev innan på bättringsvägen men ändå inte helt pigg.
Idag har jag roat mig med att städa huset (sjukt jobbigt när det är 180kv istället för 52 som i lägenheten)
Sedan har Alexander och jag varit med mormor och moster Karin i Tingsryd. (på Börjes ja, vad trodde ni)
Blev inget kul inhandlat, känner att jag måste hålla i plånboken lite nu. Köpte dock en ny blomma till fönstret i köket, har ju tre likadana där varav en har dött. Så nu är det fint igen.

Nåja, jag skulle ju berätta om Äventyret!

Det var i lördags, moster Karin sov här hos oss och på lördagen bestämde vi oss för att åka till Kalmar.
(Alexander behövde nya kläder, han har växt ur alla i strl 62 trots att han bara är 63 cm, Karlssonsyndromet har jag fått veta av svärmor, med grymt korta ben till lång överkropp)

Vi gjorde iordning oss och jag beställde biljetter på internet så jag bara skulle hämta ut dem på stationen.
När vi kom till stationen och jag knappat in koden så biljetterna skulle komma ut så fastnade de! Jag liksom såg biljetterna men det gick inte att ta dem, o så står automatjäkeln och blinkar att jag måste ta mina biljetter annars tar automaten dom.
fick ringa till SJ, men de sa att jag skulle åka tåget som vanligt och bara säga till konduktören, hon kunde tydligen se min bokning sa de.
När tåget väl kom såg jag till min förskräckelse att det är ett sån där gammalt tåg. Jag kände på mig med en gång att vi aldrig skulle få in barnvagnen. Men det gick, tack vara en mycket trevlig herre som hjälpte mig att lyfta på den. (Den gick PRECIS igenom dörrarna)
Så till nästa problem. Vagnen fick inte plats i kupén utan fick stå precis vid dörren. Jag tänke att folk som ser en barnvagn brukar vara så trevliga så, det skulle nog inte bli några problem.
Det var inga problem heller, tills den mycket otrevliga konduktören kom. För det första var det ju JÄTTEkrångligt att jag inte hade biljett, hon var ju tvungen att ringa o kolla att allt var okej. Sedan snäste hon åt mig och undrade om jag inte kunde flytta min barnvagn, för "den var ivägen". Nej sa jag, tyvärr går inte det då den inte får plats.
Hon tyckte att jag åtminstonde kunde fälla ihop den, då den VERKLIGEN var ivägen.
Blev så irriterad, det är väl inte mitt fel att tågen inte är anpassade för barnvagnar? Hur gör man om man sitter i rullstol då? Tydligen måste man ringa i FÖRVÄG och kolla att man kan åka med.
OCH SÅ TYCKER DE ATT MAN SKA ÅKA KOLLEKTIVT!

Så här såg det ut...


När vi så äntligen hade kommit till Kalmar, handlat det vi skulle och gick mot stationen för att åka hem.
Då var tåget inställt pga någon traktor som kört ner en ledning i Lessebo, så det var bussersättning.
Där fanns det givetvis inga barnstolar till Alexander, och jag ville inte sitta med honom i knät hela timmen hem (mest av rädsla ifall vi skulle krocka). Vi kunde alltså inte ta oss hem.
Vi fick ringa pappa Victor som körde och hämtade oss, under tiden tog vi bussen till Citygross (stadsbuss, där man kan köra in hela vagnen)

Alexander åker kollektivt för andra (och sista) gången.


Som tur är hade vi nära till skrattet och gjorde det bästa av situationen. Men jag hoppas ni förstår min frustration.
En sak om konduktören hade varit trevlig mot mig och sagt att det inte var någon fara, men när hon ber mig flytta vagnen för att den är i vägen, när det är TÅGETS fel att den är ivägen. Då blir jag arg.

SÅDESÅ!