3/8 Det var det här med sömnen.
De senaste dagarna har "sömn" varit det genomgående temat på Kyrkvägen. Vi har sovit, försökt att sova, försökt att få Alexander att sova och diskuterat sömn med nära och kära.
Alexander har under de senaste månaderna somnat och vaknat i vår säng. Han har fått sova mellan oss varje natt, kanske av lathet från vår sida - jag vet inte. Han har helt enkelt vägrat somna i sin säng, och eftersom vi också behöver sova (och blir väldigt trötta av en timmes kamp varje kväll) har han fått sova hos oss.
Det har varit mysigt, men så började vi fundera på hur det blir när lillasyster kommer till världen. Det är en sak att han sparkar på oss i sömnen, men en tvåveckors bebis klarar inte det lika bra. Hur blir det när jag ska amma i sängen på natten, kommer han vakna då?
Så vi tänkte försöka få honom att sova i sin säng. Men hur får man någon att göra något de inte vill? Vi försökte först att lyfta över honom till sin säng efter att han somnat i vår. Det fungerade dåligt, han vaknade ofta och de få gånger vi faktiskt lyckades så vaknade han efter någon timme och fick komma upp i vår säng igen.
Jag hade hört om den så omstridda 5-minutersmetoden och började läsa på för att se om det kunde vara något för oss. Överallt kunde man läsa om föräldrar som provat och tyckt det varit väldigt bra, men samtidigt fanns där föräldrar (som inte provat) som ansåg att detta är barnmisshandel och att det faktiskt finns bevis för att det skadar barnen psykiskt.
Vi valde att ändå prova, om än en modifierad version av metoden.
Vi valde att göra så här:
Efter välling och tandborstning och lite mys, får Alexander hoppa ner i sin säng, vi ger honom nappen, klappar om honom och säger godnatt. Därefter sätter vi oss i vår säng, bara en liten bit ifrån. Tappar han nappen eller ställer sig upp väntar vi en stund, sen går vi fram igen, och gör om proceduren (klapp, napp, kram, godnatt). Så håller vi på tills han somnar.
Första kvällen var katastrof. Han skrek och skrek, men efter ca 45 minuter la han sig ner och somnade. Andra natten gick mycket bättre, då tog det kanske halva tiden. Tredje, fjärde och femte natten tog lång tid, men han skrek knappt något alls. Dock har han vaknat alla nätter och velat komma upp till oss, något han fått efter en stund.
Så igårkväll. 12 minuter. Inget skrik. Sov HELA natten i sin säng, väckte mig klockan 8 idag på morgonen.
Seger.
Alexander har under de senaste månaderna somnat och vaknat i vår säng. Han har fått sova mellan oss varje natt, kanske av lathet från vår sida - jag vet inte. Han har helt enkelt vägrat somna i sin säng, och eftersom vi också behöver sova (och blir väldigt trötta av en timmes kamp varje kväll) har han fått sova hos oss.
Det har varit mysigt, men så började vi fundera på hur det blir när lillasyster kommer till världen. Det är en sak att han sparkar på oss i sömnen, men en tvåveckors bebis klarar inte det lika bra. Hur blir det när jag ska amma i sängen på natten, kommer han vakna då?
Så vi tänkte försöka få honom att sova i sin säng. Men hur får man någon att göra något de inte vill? Vi försökte först att lyfta över honom till sin säng efter att han somnat i vår. Det fungerade dåligt, han vaknade ofta och de få gånger vi faktiskt lyckades så vaknade han efter någon timme och fick komma upp i vår säng igen.
Jag hade hört om den så omstridda 5-minutersmetoden och började läsa på för att se om det kunde vara något för oss. Överallt kunde man läsa om föräldrar som provat och tyckt det varit väldigt bra, men samtidigt fanns där föräldrar (som inte provat) som ansåg att detta är barnmisshandel och att det faktiskt finns bevis för att det skadar barnen psykiskt.
Vi valde att ändå prova, om än en modifierad version av metoden.
Vi valde att göra så här:
Efter välling och tandborstning och lite mys, får Alexander hoppa ner i sin säng, vi ger honom nappen, klappar om honom och säger godnatt. Därefter sätter vi oss i vår säng, bara en liten bit ifrån. Tappar han nappen eller ställer sig upp väntar vi en stund, sen går vi fram igen, och gör om proceduren (klapp, napp, kram, godnatt). Så håller vi på tills han somnar.
Första kvällen var katastrof. Han skrek och skrek, men efter ca 45 minuter la han sig ner och somnade. Andra natten gick mycket bättre, då tog det kanske halva tiden. Tredje, fjärde och femte natten tog lång tid, men han skrek knappt något alls. Dock har han vaknat alla nätter och velat komma upp till oss, något han fått efter en stund.
Så igårkväll. 12 minuter. Inget skrik. Sov HELA natten i sin säng, väckte mig klockan 8 idag på morgonen.
Seger.
Kommentarer
Postat av: Linda&Viggo
Viggo är likadan men han somnar i sin säng men sen vaknar han och vill INTE ligga i sin egna säng utan vi lyfter över honom till oss där han får ligga tills han vaknar vid halv 8 8. Fixar inte höra han skrika på natten tycker det är synd om honom och som du säger vi själva behöver sömnen, men skönt för er att han sover gott i sin säng nu! :)
Postat av: Catrin
Weeeey, grattis till er!:) Var det jobbigt? Var ni bestämda? Har inte haft sömn"problem" med Thilda så därför nyfiken.. Kan jag trösta dig med att min pojkväns barn fortf somnar och vaknar i pappas säng, 3 och 5 år gamla?:)
Det har dock blivit ändring på detta nu när jag kom in i bilden!:) Hihi
Trackback
