3/2 Ingen lust
Blogglusten har försvunnit i samma takt som snödrivorna utanför fönstret har vuxit. Jag har fått så mycket beröm om att jag alltid är så positiv och aldrig skriver om hur jobbigt eller tråkigt något är. Den senaste tiden har allt varit just jobbigt och tråkigt, och därför har jag helt enkelt struntat i bloggen.
Det har varit lite för mycket. Mammas flytt (som för övrigt var det stora projektet jag pratat om. Vi flyttade åt henne i hemlighet medan hon var på semester), körlektioner, körkortsplugg och där emellan hinna med allt som måste hinnas med -barnen, hemmet, förhållandet, tvätten, disken, handlingen, och BVC-besök hit och dit.
Det tillsammans med att Alexander nu har börjat testa och trotsa mig HELA tiden har gjort mig tokig.
Nog om det...
Igår var Alexander och jag på kyrkis i Emmaboda. Det var nog inget för mig men Alexander stortrivdes så jag kommer väl få masa mig dit flera gånger. Det var ju en fin lokal med massor av leksaker men jag kände mig inte bekväm att komma in där bland alla fina mammor som kände varandra jätteväl och inte ens kunde hälsa. Så kändes det men det kanske inte var så, jag vet inte. Tycker i allmänhet att sånt är jobbigt, att komma till ett ställe där man aldrig varit och inte känner någon. Men tack Emma för att du visade mig in! :) Nej vi håller oss nog till öppna förskolan här i Långasjö, där känner jag mig hemma!
Nu har Victor och jag skänkt lite pengar till jordbävningsoffren i Haiti. Även om vi inte alltid har en massa pengar själva så kan vi ge bort en hundring eller två. Det finns faktiskt de som har det mycket värre.
Igår var det även dags för föräldragruppsträff igen. Det var några som var med när våra bebisar låg i magen och så några nya tillskott. Det var riktigt trevligt och jag tycker det är väldigt bra att ha andra man kan ventilera med lite. Småbarnslivet är ju som bekant inte alltid lätt. Fick min oro stillad angående Alexanders trots också. Det är tydligen jättevanligt när man får syskon så tidigt, han måste testa sin position och min kärlek. Det är ju bara när Victor är hemma som det går åt skogen, jag får inte göra någonting, inte mata eller natta eller byta blöja. Däremot går det bra när jag är själv hemma med honom. Även om det är otroligt jobbigt och jag känner mig som världens sämsta mamma när han hela tiden "väljer bort mig" känns det skönt att veta att det är normalt och en fas som fakiskt går över.
Jag förstår precis allt du skriver, både med träffar med mammor som sitter där och ska visa upp sina fina bran och bla bla....Viggo väljer bort mig också HELA tiden så fort Thobias är hemma..
Maximilian älskar verkligen kyrkis han med, och det var därför jag gick dit under en period. Men i slutändan måste man nog tycka om det själv också. Jag är glad över att han får vara på dagis några timmar i veckan så han ändå får den sociala biten utan att jag ska behöva umgås med "mamma-gänget" så ofta. Vissa tycker att det är roligt att ha ett stort umgänge med mammor, men jag har nog alltid tyckt att hemma är bäst. En typiskt "hemmamamma" är jag rädd ;) Som jag alltid verkar återkomma till: Alla är vi olika.
