11/3 För vem skriver jag?

Lady Dahmer (som för övrigt har gjort den nya designen här) ställde frågan i sin blogg till andra bloggare.
"varför skriver ni?".

Jag hade inte tänkt att skriva om det först, eftersom min ursprungliga tanke med denna blogg var att den "bara" skulle vara Alexanders och att mina åsikter och tankar inte skulle publiceras här.
Men så började jag fundera. För vem skriver jag? Och varför skriver jag?

När jag startade bloggen var min tanke att nära och kära skulle kunna gå in och kika på vad som händer i Alexanders liv.
En slags dagbok om Alexanders framsteg och vardag.
En blogg där fokus skulle vara på bilder och inte på massa tjock tråkig text om vardagsbekymmer och småbarnsmamma-tankar.

Varje publicerat inlägg har en tanke bakom. Tillexempel är vi ute och promenerar varje dag, men bilder på Alexander i vagnen har ni ju sett, så därför hoppar jag över det.
Jag försöker att alltid vara där med kameran, så att ni kan ta del av allt Alexander lär sig.
ibland planerar jag flera dagar i förväg "på torsdag ska jag skriva om hur Alexander har börjat vända sig"

Varenda gång jag sätter mig och skriver får jag hejda mig. Jag har nämligen alltid älskat att skriva.
Det har varit mitt sätt att avreagera mig om jag varit arg eller ledsen. Ett sätt att få ut alla mina åsikter och tankar. För tro mig, det finns många!
Jag skulle kunna skriva tio inlägg om dagen där jag får framföra vad jag tycker. Vad jag anser om tygblöjor, barnmat och 5-minutersmetoden. Men det var ju inte det som var meningen med bloggen.
Meningen var ju att ni, kära vänner, skulle få se bilder på vår härliga pojk. Bilder när han badar, äter, sover, bajsar och hittar på bus.

Jag skriver för att dokumentera allt som händer. Inte för att samla läsare, även om jag naturligtvis är jätteglad för alla som kommenterar och läser. Utan för min och Victors skull. För mormor i Norge, kusinerna som jag aldrig träffar och Victors släktingar som inte ens har träffat Alexander. För mina gamla jobbarkompisar, för vänner och bekanta.
Jag skriver för att vi tillsammans ska kunna titta på vår son, och minnas allt som hänt även när Alexander blir större.
Jag skriver för att ni tycker det är kul att läsa.

Räcker det så?

Kommentarer
Postat av: Linda&Viggo

Det räcker gott och väl Anna! Jag tycker det är roligt att läsa om Alexanders framsteg, dock ska man ju inte jämföra barn men det gör man iaf..hihi

2009-03-11 @ 21:21:52
URL: http://weidnerjonsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0